Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilket konstliv! Lennarth rekonstruerar Sandvikens konsthall

I Sandviken gör konsthallen en rivstart på höstsäsongen. En stor utställning visar tyngden i Eric Lennarths långa konstnärskap. Vår konstkritiker Niels Hebert ser både Mondrian och Ikea gå igen.

Annons

Få kan se tillbaka på närmare 70 års arbetsliv. Konstnären Eric Lennarth kan. Han är född 1926 och har gjort utställningen "Rekonstruktioner" i Sandvikens konsthall, en tät sammanfattning av hans verksamhet från 1949 och framåt.

Utställningen har tidigare visats bland annat på konstmuseet i Eric Lennarths hemstad Malmö. Men det är inte samma utställning. Orsaken är att han anpassar varje utställning till rummet, som är själva utgångspunkten för hans konst. Han är lika mycket regissör och scenograf som konstnär.

Inredning med Mondrian.

Vid entrén i Sandvikens konsthall stöter man på en sparsmakad interiör som går i svart, kanske en hall hos en estetiskt lagd person: en hylla, ett paraply, ett bord, en spegel och en golvlampa och ett par runda mattor. Så upptäcker man på väggen en liten relief i trä som tycks skuren ur en Mondrianmålning. Scenen vi ser heter ”Inredning med Mondrian”.

En viktig utgångspunkt för Eric Lennarths konst finns hos konstnärer som Mondrian och rörelser som De Stijl i Holland och Bauhaus i Tyskland, rörelser som uppstod efter första världskriget och som stod för saklighet i rum, färg och form för en modern människa i kontrast och i konflikt med 1930-talets svulstiga demagogi med nazismen som värsta exempel.

Eric Lennart: ”Hemma hos Theo van Doesburg”.

Genom att ställa verken i relation till varandra kan utställningen ses som ett verk i sig. På andra sidan Mondrianväggen, finns en volymmålning, som konstnären kallar den, alltså med tredimensionella inslag tillsammans med en trafikkon av det slag som finns överallt. Det är ”Hemma hos Theo van Doesburg”, en av De Stiljs grundare. Vi ser en snedställd svart kvadrat med en skarpt röd kant, ett verk som på flera sätt signalerar en vilja att komma ut i rummet. Trafikkonen markerar kanske en människas närvaro; vill man kan man se den som ett påstående att ett rum inte är ett rum förrän minst två människor befinner sig i det.

Konstnären Eric Lennarth.

Eric Lennarth började sin konstnärliga verksamhet genom att samla på föremål han fann och som i konsten kallas objet trouvé. I utställningen finns exempelvis ett krocketklot med två målpinnar och intill står en samling rödvita käppar som han kallar ”Lantmäteri”. De rödvita käpparna bildar tillsammans en spännande rörelsemöjlighet för ögat. Det är kanske naturligt att han också införlivat opkonsten i sin arsenal, inte minst för att den studerade hur människans öga uppfattar rummet och vilka former och relationer ögat dras till och vill utforska.

Efter konsthallens ena långvägg, som Eric Lennarth uppmätt till 23 meter, har han med titeln ”Man tager vad man haver” placerat ut två runda speglar och fyra Arne Jacobsen-stolar. Det är för att uppmärksamma väggen, eller som det står i katalogen ”gestaltning av fondvägg”. Och visst ser man väggen och rummets långsträckta skönhet. Längs den motsatta väggen har konstnären placerat tolv grå och lätt reflekterande skivor. Det är oregelbundna och skapar en känsla av rörelse. Åt ena hållet går man fortare – åt det andra saktare.

Interiör från utställningen

Mitt i konsthallens stora rum finns en mycket enkel möbel med några röda och gröna klot (Möbel med stillebenuppställning). Det är nästan Ikea-varning, men i rummet finns också ”Volymmålning med piltavla”, som tar ett stort kliv ut i rummet och ett rött och svart ”Väggstycke” i två delar i handkolorerat screentryck.

”Monument eller rum utan filial”.

I Konsthallens innersta rum reser sig ”Monument eller rum utan filial” som kan ses som en slutpunkt och en definitiv gestaltning av Konsthallens rum. Detr markerar både konsthallens höjd och längd.

Men monument är vanskliga. Människorna kan glömma fort. En del monument får tjäna helt andra krafter än dem som reste dem. Eric Lennarths monument tycks mig röra sig mot evigheten, som en skavande konstaterande att det enda vettiga vi kan göra på jorden är att försöka formulera hur allt och alla omkring oss bäst kan ordnas.

Konst

Eric Lennarth: "Rekonstruktioner"

Kulturcentrum, konsthallen, Sandviken

Pågår: 20 augusti – 18 september 2016

Mer läsning

Annons