Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Westmar gör världen ny

/
  • Maria Westmar undersöker platsen och det platsspecifika.
  • Maria Westmar undersöker platsen och det platsspecifika.
  • Utställningen på Galleri Lars Palm är skapad med millimeterprecision.

Ny utställning på Galleri Lars Palm i Sandviken.

Annons

Maria Westmar är inte de stora gesternas konstnär. När jag senast besökte Galleri Lars Palm, steg jag in i en stökig arbetsplats. Utställningen var en arbetsprocess. Nu har gallerirummet i stället någonting ytterst kontrollerat över sig. Visserligen ligger saker utspridda på golvet, men de tycks vara placerade med millimeterprecision.

Maria Westmar studerar vid Konstfack, där hon har inriktat sig på textila tekniker. Hon har i sin konst ”intresserat sig för hur mening skapas i relationen mellan konstnär och material, objekt och betraktare”.

I Galleri Lars Palm tar det sig uttryck i ett antal föremål som i en minimalistisk presentation har placerats i galleriets två små rum. På golvet ligger en hög ljusblått pulver. Från en vägg hänger ett antal objekt som ser ut att likna fjädrar tillverkade i textil, men tankarna går också till någonting som växer i haven. Genom galleriets vägg som skiljer de två rummen åt, har en piprensare trängt igenom ett hål och finns i båda rummen. En vit boll med en svart målad skugga vilar mitt på golvet.

Olika material möter varandra, och någonting händer när det ena övergår i det andra. Som den udda kombinationen av ett vitt, mjölaktigt pulver som ligger i en skål av skumgummi. Materialen existerar i olika tillstånd, från råmaterial till mer raffinerade former.

I en utställningstext presenterar Maria Westmar sin intention med utställningen, som vill undersöka platser och det platsspecifika. Jag är inte säker på att jag förstår vad hon menar – jag är ganska säker på att jag inte förstår vad hon menar – och att mina tankar går i helt andra banor.

Det jag främst tar med mig från utställningen, är hur annorlunda de utvalda materialen ter sig när de har tagits ur sin kontext. I möten med andra material är det som om deras egenskaper förändras. Eller så är det för att jag aldrig har ägnat tid åt att se på, säg, skumgummi en längre tid innan. Jag vet inte ens om det är skumgummi jag ser. De rätta orden för de utvalda materialen är svåra att hitta, ungefär som att det är svårt för en stadsbo att identifiera de fåglar vars sång hen har hört hela sitt liv.

I någon timme efter att jag lämnat Galleri Lars Palm, är jag hypermedveten om materialen i min omgivning. Sådant som jag annars aldrig ägnar en tanke. Bara det är värt ett besök.

Annons