Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Woodstock-nostalgi i Wij

/

Annons

Jag blev nyligen fotograferad framför en flowerpower-blommig folkvagnsbuss i Woodstock (nej, ni kommer inte att få se den bilden).

Vi råkade hamna på Woodstock-festival-museet. Vart ska man annars åka på utflykt när man är i New York och är en gammal nostalgiker?

I det stora gräsfältet på den legendariska platsen är ett gigantiskt peacemärke urklippt.

Man kunde tro att tiden hade stannat. Om det inte var för en annan besökare vi möter på bilparkeringen. Han påstår sig ha fötts mitt under den legendariska musikfestivalen 1969. ”Have you ever met a Woodstock-baby, before!?” Mannen återvänder påfågelstolt med fru och egna barn, och är bevisligen minst 46 år.

Andra besökare förefaller vara dagliga gäster. Som den övervintrade hippien som gentilt berättar Woodstock-minnen för alla som närmar sig; ”militärplan släppte ner mat och kläder”, vi trodde det var bomber”. Han håller till vid Woodstock-monumentet på en kulle, med utsikt över peace-fältet och museibyggnaden. Jag tänker att han åker dit varje dag, för att Woodstock-minnena är det han lever på. För honom har tiden bevisligen stannat.

Men vad annat i den här avfolkade trakten, full av övergivna hus och ruckel. Samhället heter egentligen Bethel. Platsen för festivalen kom att ändras under planeringen, namnet bestod.

Men jag ska inte berätta mer historia. Bara en. Hette hon kanske Carol? Inte omöjligt. Hon var 17 år och liftade till Woodstockfestivalen i nya vita jeans. Hon hade sitt långa ljusa hår flätat med en röd blomma.

I dag är hon en flickaktigt sportig kvinna, på bevisligen närmare 65, som hoppar in i sin lilla bil efter att ha snabbkollat in monumentet. ”Jeansen var inte vita efteråt. Jag slängde dom, det borde jag kanske inte ha gjort!”, skrattar Carol. ”Det var en oförglömlig upplevelse men inte fattade vi då att det skulle bli en sån grej”.

I Woodstock 1969 befann sig också Henry Diltz. Han var festivalens officiellt utsedda fotograf.

Henry Diltz sägs ha skapat mycket av myten kring Woodstockfestivalen. Han fotograferade alla stjärnorna som förknippas med 1960-talet – Jimi Hendrix, Janis Joplin, Neil Young, Joni Mitchell, Mamas and the Papas, The Lovin' Spoonful, The Byrds. När vi ser musikerna från då framför oss, är det förmodligen som i hans berömda svartvita bilder. Diltz var rockfotografen som själv var musiker och fångade känslan i turnerandet och backstagelivet.

Han fotograferade många andra festivaler och massor av albumomslag. Men man nämner inte Henry Diltz utan att nämnda Woodstock.

Det kändes märkligt att befinna sig på en plats som kom att prägla en generation, och finna den nästan overkligt öde. Museets guider passar ivrigt upp de enstaka gästerna.

Lika overkligt är att komma hem igen och mötas av beskedet att Woodstock är på väg till Wij.

Woodstockfotografen Henry Diltz bilder av 1960-talets stora stjärnor ska visas i sommarutställningen ”Backstage legend”. I Wij trädgårdars ateljé. Den öppnar när Wij har säsongspremiär på lördag. Jimi och Janis är där. Nostalgiker behöver varken resa i tiden eller över Atlanten. Ockelbo räcker.

*

Fotnot. Utställningen ”Backstage legend” av Henry Diltz har visats tidigare i Sverige, under Uppsala Internationella Gitarrfestival i höstas. Woddstock-museet heter egentligen Bethel Woods Center for the Arts.

Mer läsning

Annons