Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kunglig skidåkning i Verbier

/

I Verbier finns det något för alla. Den anrika skidorten lockar både kungar, celebriteter och säsongsarbetande ungdomar med sitt heta nattliv och maffiga skidsystem.

Annons

”Schr, schr, schrrr!”. Bara skrapet från svängen ekar i den folktomma motorvägsbreda branten nedför berget Greppon Blanc bortåt Veysonnaz. Här har Pernilla Wiberg vunnit två worldcup-tävlingar i slalom. Utsikten ner över Rhônedalen är spektakulär.

Jag befinner mig längst bort i sydvästra Schweiz, i detta fyra dalar majestätiska skidsystem som många brukar ranka bland världens bästa. Jag håller med. Bäst är det just här, långt borta ifrån de fulla och uppkörda backarna nära byn i Verbier.

Innan dagen är slut har vi avverkat branten nedför 3 300 meter höga Mont Fort med vidunderliga vyer bort mot Mont Blanc. Bergskammen ner mot ”Tortin” pistas av tradition inte efter snöfall. Den ger en vild offpistkänsla. Efter en kilometers småhoppande i den tunga halvpuckliga pisten är låren heta av mjölksyra.

Nästa dag startar vi åkningen på Savoleyeres-berget i övre delen av Verbier där många celebriteter äger lyxiga chalethus av tjocka bruna timmerstockar. Verbier är sedan länge en favoriytby för Europas jetset. Vår kung Carl Gustaf åker gärna hit, liksom prinsessan Madeleine. Vintern 2007 besökte hon och Victoria kronprinsessans väninna Caroline Kreuger som gifte sig i ett litet kapell i byn.

Flera rika svenska näringslivspersoner äger hus här: före detta SAS-chefen Jan Carlzon, Wallenbergarna och it-entreprenören Johan Stäel von Holstein. Virgin-miljardären Richard Branson hyr ut sitt enorma chalet The Lodge för en halv miljon kronor per vecka i vinter för den som är intresserad!

Det är klart att man blir nyfiken på att sitta på en av kung Carl Gustavs favoritlunchkrogar i pisten, La Marmotte. Uteterrassen har fantastisk utsikt över byn som ligger som i en solgryta hela eftermiddagen. Och visst njuter man som en kung efter några glas friskt och gott vitt Petit Arvine-vin i solen.

Nästa morgon tar vi backen från Mont Fort-toppen ner mot lunchrestarangen Cabane du Mont Fort. Nästan 1 000 fallhöjdsmeter som en snitslad bana genom det omväxlande klipplandskapet. Veckans gourmethöjdpunkt blir bergsrestaurangens ljuvliga ”tartiflette”, en gratäng på potatis och bacon dränkt i smält, mild racletteost.

I afterskipuben Mont Fort nere i byn är stämningen folklig, i den annars dyra och glamourösa atmosfären.

– I början av 80-talet fanns det en bastu bakom puben, så man tog bara med sig ölen och satte sig där, berättar Gerre Petersson som har bott och varit skidguide här sedan 1973. Han har sett byn utvecklas från en enkel favorit för skidpassionerade till samlingspunkt för Europas rika och berömda.

Stämningen på puben är livlig. De flesta gästerna är fortfarande svenska, engelska och amerikanska skibums, skidåkare som bor tillsammans i en billig lägenhet, jobbar några timmar i baren för brödfödan och åker så mycket skidor de bara hinner.

Efter ett par öl beger vi oss till klassiska Farm Club. Här sägs det att popstjärnorna och prinsessorna brukar skaka sina rumpor. Men tyvärr lyckas vi inte hitta något bekant veckotidningsansikte just denna sena natt, i stället lockar svala dunbolster. Det gäller ju att orka med morgondagens äventyr i den friska alpluften!

Så vilket betyg får då denna kända alport? De breda backarna närmast byn har mycket folk, men de långa pisterna bort mot Veysonnaz är suveräna och folktomma. Byn har fina chalethus och nära avstånd men många bilar minskar gemytkänslan och det saknas ett naturligt centrum med gågata. Framförallt: det är dyrt – en middag med vin är svår att få under 500 kronor. Man har två val: Betala och njut. Eller bo i lägenhet tillsammans med några andra skidfantomer och brassa på egna ostgratänger med gott lokalt vitt viner till, som friska Johannisberg för en femtiolapp i snabbköpet.

Andreas Strömberg/TT Spektra

andreas.stromberg@ttspektra.se

 

 

Mer läsning

Annons