Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kunskapsfrågan och klassfrågan är bortglömd i de nya yrkesprogrammen

Debatten om yrkesutbildningarna i anslutning till 2011 års gymnasiereform har än så länge missat en av de mest centrala kunskapsfrågorna: Vilken kunskap erbjuds vilka elever?

Annons

I den nya gymnasieskolan erbjuds elever inom yrkesprogrammen en smal, ”nyttoinriktad” kunskap som i hög utsträckning är anpassad till ett tilltänkt yrkesliv. De erbjuds därmed i betydligt mindre utsträckning än övriga elever en kunskap som ökar möjligheten att delta i samtal om de strukturer och det samhälle som den enskilde medborgaren är en del av. Snarare än att minska skillnader mellan elever, riskerar den nya gymnasieskolan att öka klasskillnaderna i det svenska samhället.

Med grund i förenklade antaganden om att yrkeselever vill ägna sig åt ”praktik” och inte ”teori”, har innehållet organiserats om i 2011 års gymnasieskola. Tanken om en gemensam gymnasieskola som skall skola demokratiska medborgare redo att möta ett föränderligt arbetsliv likväl som livet mer brett, har ersatts av tanken om en uppdelad skola där yrkeselever snarare skall skolas till ”anställningsbara” medborgare redo att möta ett tilltänkt specifikt yrkessammanhang.

Ovanstående trendbrott kan exempelvis ses i vilken kunskap som erbjuds olika elever inom gymnasieskolans allmänteoretiska ämnen. För yrkesprogrammen har dessa ämnen minskat i omfattning och kursplanerna ser i flera fall annorlunda ut än på andra program (tidigare var kursplanerna gemensamma). Yrkesprogrammens kursplaner är tänkta att vara betydligt mer anpassade till det yrke för vilket eleverna utbildar sig. I samhällskunskap ska exempelvis yrkeselever utveckla kunskap om privatekonomi, men inte samhällsekonomi (något som övriga elever har som obligatorium) där frågor om ekonomiska strukturer, resursanvändning och resursfördelning ingår. Yrkeselever erbjuds inte heller kunskap om olika politiska ideologier, vilket är anmärkningsvärt, inte minst mot bakgrund av det ökade stödet för högerpopulistiska partier bland elever på vissa yrkesprogram.

Kanske tycks denna uppdelning av olika typer av kunskap mellan olika program vara oproblematisk. Men lägger vi därtill en analys av vilka elever som går på olika program blir frågan mer komplicerad. Val av utbildning och yrke har ett tydligt samband med klassbakgrund och elever med arbetarklassbakgrund är kraftigt överrepresenterade vid yrkesprogrammen. Att då främst erbjuda elever på yrkesprogram smal ”nyttoinriktad” kunskap torde, snarare än att minska skillnader mellan elever, ytterligare bidra till att reproducera klassmönster i det svenska samhället.

Med ovan sagda vill vi peka på att även om kunskapsfrågan ofta framhävs av politiker som den viktigaste av alla i samtalet om skolan så glöms just kunskapsfrågan, i termer av vilken kunskap för vem, bort i de debatter som förs om yrkesutbildning. Snarare har debatten förenklats till att endast handla om huruvida yrkesprogrammen skall ge högskolebehörighet eller ej. Detta är förvisso en central fråga, men den bör ej osynliggöra den än mer centrala frågan om vilka kunskaper olika elevgrupper erbjuds i den svenska gymnasieskolan.

Andreas Fejes, Professor i Vuxenpedagogik vid Linköpings Universitet

Mattias Nylund, Fil Dr i Pedagogik verksam vid Göteborgs Universitet

Annons