Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnorna betalar för eurokrisen

Annons

Kvinnorna betalar priset för eurokrisen. Flera årtiondens kamp för jämställdhet och kvinnors rättigheter håller på att raseras på grund av ett politiskt experiment och en enorm felkonstruktion - den gemensamma EU-valutan.
Tack vare svenskarnas nej i folkomröstningen 2003 så befinner sig Sverige för tillfället i ett betydligt bättre ekonomiskt läge än många länder i Europa. Vi vann EMU-folkomröstningen med 56 procents stöd.
Det nej-sidan sa då har visat sig vara rätt. EMU påtvingar länder en ekonomisk politik, ränta och växelkurs som inte passar dem. Länderna har helt enkelt för olika förutsättningar. Riskerna att fastställa samma ränteläge för så olika länder är just det som vi EMU-motståndare varnade för inför folkomröstningen.
På Irland och i Spanien skapade mycket riktigt den låga räntan enorma bostadsbubblor och omfattande spekulation. Nu befinner sig bägge länderna i djup kris.
EMU-anhängarna, de som finns kvar i Sverige, hävdar att eurozonens krisländer levde över sina tillgångar. Det är inte sant. Både Irland och Spanien hade sin budget i ordning. Hade de haft kontroll över sin egen ränta och valutakurs så hade de istället kunnat kyla ner ekonomin och stoppat spekulationen.
När det gäller Grekland säger EMU-anhängare att det handlar om att grekerna är så lata. Men statistik från OECD och Eurostat visar att grekerna arbetar mer än både tyskar och svenskar. Men nu får Greklands folk lida, när EU tvingar fram extrema nedskärningar och lönesänkningar.
EMU var felkonstruerat från början. Idag verkar fler ha insett det. I en opinionsmätning motsätter sig nu 80 procent av väljarna euron. I en annan undersökning säger många borgerliga och socialdemokratiska riksdagsledamöter att de ändrat sig. De vill inte längre ha euron.
Men oavsett det kloka beslutet att stanna utanför euron påverkas vi när eurozonens ledare gräver sig allt djupare ner i en ekonomisk depression. Operation rädda euron har pågått länge redan, och EU-ledarna vägrar se andra lösningar än att fortsätta som förut, fast ännu mer. Den nya europakten innebär att vanligt folk ska betala bankernas spekulationsskulder med kraftiga nedskärningar. Makten över ländernas budgetar ska föras från folkvalda politiker till byråkrater i EU-kommissionen. Demokratin inskränks. Det är oroande att Reinfeldt och Borg stödjer detta.
EU-ledarnas nedskärningar löser inte ens krisen, utan fördjupar den. De stryper ekonomin och förstärker en ekonomisk nedgång som riskerar att förpassa rättvisa och jämställdhet till femtiotalsnivå.
Jag ser Europas nedmonterade solidaritet ersättas av krass egoism: Var och en för sig och låt kvinnorna sopa upp resterna. I spåren på eurozonens krav på nedskärningar följer otrygga anställningar och diskriminering på arbetsmarknaden. Många kvinnor är beroende av arbetstillfällen i den offentliga sektorn och drabbas när den monteras ner.
Jag ser hur kraven ökar på att kvinnor ska ta mer ansvar för det oavlönade arbetet. De tvingas sluta jobba eller gå ner till deltid för att ta hand om barn, gamla och sjuka när dagis och äldrevård monteras ner. I hushållens pressade ekonomiska situation ökar våldet mot kvinnor.
Jag ser hur allt färre svenskar vågar höja rösten för välfärd och solidaritet.
EU måste istället lätta på åtstramningspolitiken. De krisande euroländerna måste få göra gröna investeringar som skapar nya jobb och jämnar ut konjunktursvängningarna. De länder som vill måste få lämna valutaunionen, och därigenom kunna anpassa växelkurs och ränta till verkligheten.

Mikael Gustafsson (V), EU-parlamentariker

Mer läsning

Annons