Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lagen är hotet

Annons

”Missförstånd”, upprepar försvarsminister Tolgfors när allt fler, också inifrån moderaterna, vill skriva av den nya lagen om massavlyssning. Från Skåne heter det om lagen och dess innehåll: ”Bristen på logik”, ”Alla möjliga sorters hot”, ”Ingen prestigeförlust alls om den rivs upp”.

Mot denna förödande kritik, som når ända in i Fredrik Reinfeldts ljudisolerade bunker, värjer sig Tolgfors med en enda klen förklaring; okunskap.

Han skriver av 14 lokala moderata kommunal- och landstingspolitiker som i går smulade sönder regeringens samtliga argument för den nya lagen: Regeringen skyddar landet mot yttre hot.

Krävs för detta att varje sms och varje mejl läggs under FRA:s lupp och krypteringsmaskiner? Svaret är nej.

Skolminister Jan Björklund var, i sitt sommartal, tydligare; en nödvändig lag för att hålla bin Ladin på avstånd och kyla av al Qaida. Sammanhangen förblir något oklara.

Också Björklund försöker hantera en inre revolt. Den sträcker sig några årtionden tillbaka, från Ola Ullsten till några av dagens mer publika liberala riksdagsledamöter. Björklund verkar inte förstå något av den kritiken eller vart kritikerna vill komma.

Är al Qaida ett hot mot Sverige? Bin Ladin? Hur? Har något hänt?

Hos kristdemokraterna luftar besvikna och nedstämda partiarbetare sin vånda inför lagen och dess tillämpning. Långa artiklar fyller partitidningen.

Centerledaren Maud Olofsson har tvingat fram en talande tystnad om FRA. Den revolt som ändade i Fredrick Federleys bittra tårar över sitt politiska och privata tillkortakommande gick strax över i ett introvert mumlande.

Den samlade massan av invändningar, kritik, analyser, frågor och bristen på svar tynger hela regeringen. Vem kunde, när alliansen för en kort tid sedan flödade över av självberöm, ana att en lag om in- och utrikes spionage, som partierna i grunden är eniga om, skulle utvecklas till ett hot mot hela kabinettet?

Är, lyder nu den centrala frågan, alliansen regeringsduglig?

Med tillägget: Hur var det möjligt att försätta sig i den här situationen?

Och, eländiga verklighet, vi sitter nu så djupt i argumentens moras att den enda möjliga räddningen är Mona Sahlin.

Hur kunde statsministern låta detta pågå under hela sin långa semester? Varför säger han inget? Var är han?

Några skribenter, lätt anknutna till alliansen, pekar ut de centrala argumenten för den nya lagen; hotet om terrorism mot Sverige. Eftersom ingen kan säga vad det består av måste väl regeringen sitta inne med information vi andra inte har en aning om?

Men risken för var och en av oss att dö av en terrorhandling är försumbar, eller ingen alls. Inga kända hot, eller ens antydan om hot kan spåras. Sverige ligger utom skotthåll för bin Ladin och andra, vi finns inte ens på listan.

Men det är just de här hoten, medvetet ospecifierade, dunkelt antydda, vagt formulerade som är regeringens bärande argument.

Men medborgarna, från de 14 moderaterna, folkpartiets intellektuella centrum, allt fler kristdemokrater, samtliga politiska ungdomsförbund, och en alltmer ifrågasättande allmänhet, tvivlar eller är öppet skeptiska.

Det är bara regeringen som står fast, och isolerad.

Mer läsning

Annons