Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsarnas reaktioner på krönikan om hjälpen till den påverkade pojken – "Det är fantastiskt att det finns sådana människor"

Ola Liljedahls krönika om 30-åringen som hjälpte den narkotikapåverkade pojken på tåget fick ett enormt gensvar. På två dygn hade 131 500 personer läst krönikan. Texten hade också delats 21 000 gånger i sociala medier.
– Folk känner ett engagemang för den här stackars pojken som hade drogproblem och gillar 30-åringen för hans fantastiska insats, säger Ola Liljedahl.

– Att det är kul för mig att folk läser texten är en bagatell i sammanhanget. Det är de där personerna som är de viktiga och framförallt 30-åringen. Folk hör av sig och säger att det är fantastiskt att det finns sådana människor.

Har du fått sådan respons tidigare för en krönika som du skrivit?

– Inte på nätet på det här sättet. Jag har skrivit krönikor i många år i olika tidningar och det är klart att vissa har haft genomslag men det här är absolut ett av de största. Det är givetvis nätet som gjort att det blivit sådan spridning.

Krönikan om pojken: Så obegripligt sorgligt att se

Ola Lijedahl lade upp texten på sin egen Facebook, något han nomalt inte gör med sina krönikor.

– Jag hoppades att 30-åringen i någons flöde skulle se det här så att han skulle förstå vilken bra insats jag tyckte att han gjorde. Jag vill nu ha kontakt med honom för att visa att 150 000 andra också tyckte det.

Liljedahl berättar att han också har fått kommentarer via mejl och ute på stan eller i gymmet där människor hyllar 30-åringen.

Har du fått några negativa kommentarer?

– I flödet av kommentarer tyckte någon att jag inte borde använt ordet knarkare. I mitt fall var det en tanke. Jag ville börja med det där trista ordvalet för att många skulle se texten. Sedan ändrar sig krönikan till att det här är fatiskt en människa det handlar om och inte bara en "knarkare".

MER LÄSNING: Hur länge vågar man vänta in sina drömmar?

Vad tror du det beror på att så här många engagerar sig?

– Jag tror att jättemånga helt enkelt känner igen sig i situationen. Att man är för dålig på att ta tag i sådant här. Att man blundar och går förbi eller bara sitter och tittar som jag gjorde i det här fallet. Jag tror att många önskar att de skulle vara på ett annat sätt.

Skäms du över att du inte ingrep?.

– Ja, nu behövde jag inte göra det. Men det är klart att jag tycker att jag borde göra det oftare. I min familj är jag ofta är den som går förbi medan min fru Lena går fram och hjälper till.

Kommer du att bli bättre på det nu?

– Ja, jag hoppas att jag blir bättre på det. Jag är över 50 år nu och har blivit bättre genom åren men är inte jättebra på det.

– Det var det som var så fantastiskt med den här mannen som jag kallar 30-åringen. Hur bra han bemötte den här människan. Dels att ringa ambulans, vilket kanske många människor gör. Men också det imponerande sätt som han bemötte den här killen på.

– I dessa tider när varenda företag skickar anställda på kurser i bemötande, så skulle det vara bättre att titta på 30-åringens agerande i två minuter .

Om du känner igen mannen i krönikan som Liljedahl kallar för 30-åringen och som jobbar med missbrukare så hör av dig till tips@arbetarbladet.se. Det går också bra att ringa redaktionen på 026 - 15 93 02.

LÄS OCKSÅ: Riktiga män gråter inte