Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lavan gör Lanzarote unikt

/

Lanzarote är inte som andra Kanarieöar. Här dominerar lavan som bildar ögruppens mest dramatiska landskap. Hundratals vulkantoppar tävlar om uppmärksamheten med svarta stränder och sköna badvikar.

Annons

Vågorna rullar in mot den långgrunda sandstranden Playa de Famara på nordvästra Lanzarote. Vinden är stark, bara de mest våghalsade simmarna går i vattnet. Men för de många bohemiska kitesurfarna är stranden rena paradiset. Och inte blir det sämre av att solnedgången hör till de vackraste i hela världen, med den klara vattenspegeln, bergväggen i fonden och alla de färgglada skärmarna i luften.

Lanzarotes spektakulära natur, format av lava från närmare 300 vulkankoner, är en njutning som bäst tas in i långsam takt. Lavan finns i nästan alla färger – röda och bruna nyanser, grönskimrande, svart, grå och blekgul. En hel palett av färger, som dessutom skiftar kraftigt med moln och sol.

Lavasanden är näringsrik, men öns odlingar ändå starkt begränsade av ett enda skäl – bristen på vatten. Det regnar ytterst lite, vilket uppskattas av de två miljoner turisterna som kommer hit varje år.

Men även vinden ställer till det för spirande plantor, vilket bidragit till att öns vinodlingar kvalar in bland de ovanligare. Varje vinstock har planterats i en egen liten grop. Sedan har vinbönderna byggt upp extra vindskydd i form av en halvcirkelformad stenmur runt varje planta. När rad efter rad av gröna vinstockar täcker svarta lavasluttningar bildas märkliga mönster –lika mycket konst som jordbruk.

Ett charmerande boendealternativ till charterhotellen vid kusten är de pietetsfullt renoverade bondgårdar som finns i vinområdena. Fritidsresor har Finca de las Salinas i den rara byn Yaiza i sitt utbud. Dte är en om- och tillbyggd 1700-talsgård med en färgskala som påminner mer om Mexiko än Spanien. Härifrån tar det bara en kvart med bil till havet.

De främsta – tätbebyggda – charterstränderna finns i öster och söder. Vid öns sydostspets ligger Punta del Papagayo, med en rad mysiga badvikar, fina sandstränder och nästan ingen bebyggelse utöver någon enkel restaurang och kiosk. Här kan man ana hur det var innan turistboomen, även om man garanterat inte är ensam med sol, sand och hav.

På västkusten finns andra fina stränder där underströmmarna tyvärr är riskfyllda. Men ta ändå chansen att doppa fötterna på den svarta lavastranden Playa de Janubio. Den ligger som en smal remsa mellan havet och de stora saltbassängerna Salinas de Janubio.

Längs delar av västkusten nådde lavan ända ner till havet under det senaste stora utbrottet 1730–1736. Vid Los Hervideros har havet urholkat grottor i de porösa lavaklipporna, som stupar lodrät ner i havet. Härifrån har man en storslagen vy upp mot nationalparken Timanfaya, med rader av vulkankoner. Än i dag har bara de mest stryktåliga växterna lyckats etablera sig här.

Vid nationalparkens besökscenter, varifrån bussturer (som ingår i parkavgiften) i vulkanlandskapet utgår, ser vi hur vulkanaktiviteten fortfarande är hög strax under ytan.

Buskar antänds direkt på grund av hettan när de släpps ner i en två meter djup grop och när en parkvakt häller en hink vatten i ett stålrör nedtryckt i marken sprutar det ut som en gejser bara ett par sekunder senare – klart effektfullt.

Johan Berg

Mer läsning

Annons