Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Le mot kameran; tååårta!

/
  • Paret Reinfeldt fyller fickorna med tusenlappar, är det ett personangrepp? Och de skenande socialbidragen, hur ska siffrorna tolkas?

Annons

Makarna Reinfeldt sopar hem 125 000 på högeralliansens skattesänkningar. Intresset ljuger inte, kan man säga. Andra ropar högt; personangrepp! Nå, att summera högerns riktade skattereformer är mer konsumentupplysning än angrepp på en av reformens arkitekter, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt.

Miljarderna, så löd grundbulten, skulle tas från de grupper som inte förmår kliva upp klockan sju och ta sig till jobbet. Sjuka, arbetslösa, förtids- och ålderspensionärer fick ta notan. De svagaste skulle, enligt den moderata doktrinen, göra livet lättare och bekvämare för de redan befriade och mätta.

Mellangrupperna, av de kristna fundamentalisterna kallade verklighetens folk, skulle lugnas med några hundra extra varje månad. Reinfeldt gav sig själv 5 000, den ständigt åberopade sjuksköterskan fick en tusenlapp, på sin höjd.

De lokala exemplen, ta vem som helst av den förenade högerns affischnamn, kunde glädjas åt statens frikostiga fördelning av miljarder, som dragits in från underklassen.

Det nya arbetarpartiet, där Reinfeldt och Borg avporträtteras i blåställ, är samma gamla bolagshöger som partiet varit i hundra år, eller så. Under det illasittande blåstället göms tweedkavajer och högtidskläder; överklassen är rustad för de ekonomiska kalas dess politiska företrädare arrangerat.

Med champagneglasen höjda skrattar de åt de lättlurade, som enligt några undersökningar är beredda att ge dem fyra år till. De härliga klassklyftorna växer så det knakar och där nere räknar medelklassen sina nettolöner; åh vad härligt med femhundra extra!

Reinfeldt, ständigt diskret om de verkliga målen för högeralliansens klasspolitik, fyller fickorna med tusenlappar. Högern berikar sig och skickar notan till den kärva verklighet som befolkas av helt vanliga arbetare och tjänstemän.

Några andra siffror dribblas bort; 400 000 arbetslösa och ett utanförskap som omfattar halvannan miljon. Borg skryter med att han har ekonomin i balans, inte så svårt när han lånat till skattesänkningar och dragit in miljarder som annars skulle gjort livet lättare för den underklass som knappt får ekonomin att gå ihop.

I marginalen knyts banden hårdare mellan högerregeringen, storfinansen och arbetsgivarnas organisationer. En oerhörd maktkoncentration, med ett gemensamt mål; att bygga om Sverige. De är på god väg.

Alla siffror pekar rätt, ekar högerns fältarbetare och dess ideologiska överbyggnad. Räknar de in ökningen av socialbidragen? De har stigit med 20 procent i år och snart ställs köer upp av utförsäkrade och arbetslösa för att kvittera ut bidrag, (ständigt dessa bidrag) som på sin höjd räcker till hyran och några räkningar.

När detta växande utanförskap lyfts in i debatten upprepar regeringen bara: Skaffa dig ett jobb! Bli frisk!

De lokala moderaterna stövlar sedan in på Arbetsför ( M ) edlingen med några tårtor som tack för att dess tjänstemän så nitiskt uppfyller regeringens dekret. Skandalöst nog låter sig dessa opolitiska tjänstemän fotograferas tillsammans med de leende tårtleverantörerna. Ännu en gång; intresset ljuger inte.

Men arbetslösheten lämnas orörd, och några åtgärder som kan sätta fler i arbete ryms inte i regeringspolitiken.

Stiftelsen Den Nya Välfärden, en av högerns trubbigare ideologiska kamporganisationer, räknar arbetslösheten till 17, 2 procent. Siffrorna hittar jag i en skrift från en annan högerorganisation, 4 oktober.

Och så en efterlysning; var är, och vem blev, årets arbetare? Littorins enda bidrag till historien, har den förpassats till sophögen?

Sverigedemokraterna i Gävle kan varken skriva, stava eller lägga ihop två och två. Men symfoniorkestern vill de lägga ner. Varför är lätt att räkna ut; av 52 musiker är 11 invandrade.

Tre avlidna och två begravningar. Några arbetskamrater finns inte längre. Ett tungt år. Åke tog vi farväl av en vacker försommardag, Edgar gick bort mitt i högsommaren och i går, ännu en vacker dag, begravdes Lövet.

En kär arbetskamrat, alltid på språng och på jakt efter senaste nytt. Vacker, stillsam jazz i kyrkan till en musikers minne. Ja, det var fint. Men inga fler döda vänner i år, om det är möjligt.

Ett öga friskt, det andra på tur. För 230 kronor ger den allmänna sjukvården den nästan halvblinde ett nytt liv, och nya utsikter. Det är ljust nu!

Höstens klara färger lyser mot den som ser. Solen häller de sista värmande strålarna över den som förtjänar det. Det är vackert nu. Mörkret sluter sig kring oss alla. Den främmande katten stryker utanför dörren. Vardagspoeten brottas, överväldigad, med rim och reson.

Mer läsning

Annons