Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om ditt möte börjar 11.00 och du anländer 11.04, är du då sen till mötet, eller i tid?

Annons

2018 blev ett mardrömsår för landets tågresenärer. Hela 12 procent av avgångarna var försenade 5 minuter eller mer, eller ställdes in helt. Vintern var snörik och sommaren förstås exceptionell, vilket bidrog till förseningarna på grund av svårigheter med underhållet och solkurvor.

Pendling med tåg kräver en fungerande svensk järnväg. Och där är vi inte ännu. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Men vädret går inte att skylla på. Det förstärker bara symptomen på det överbelastade, underdimensionerade och under lång tid illa underhållna svenska järnvägsnätet. Och kvar på perrongerna står svensken, som bara vill komma till och från jobbet i tid.

Problemen lär dessutom öka, eftersom allt fler nu faktiskt vill åka tåg av klimatskäl. Det betyder också att staten behöver ta sitt ansvar ifråga om en fungerande järnvägstrafik. För även om över 87 procent av tågen ansågs ankomma i tid under 2018, är det trots allt med den 5 minuters-marginal som används där alla tåg som är mindre än 5 minuter försenade trots detta anses vara i tid. En onekligen intressant modell, givet att inte någon enda av oss som kommer 4 minuter sent till ett möte eller arbetet eller till en lunchträff med en vän anses vara i tid. Men på den svenska järnvägen gäller egenhändigt konstruerade regler, som gör livet surt för oss andra.

I grunden handlar tågtrafiken inte bara om miljön, även om tilltagande klimatångest bland svensk medelklass ökat efterfrågan på tågavgångar ner till kontinenten och krav på förbättrade bokningssystem. Inget ont om sådana krav, de är såklart alldeles ypperliga. Precis som att parlamentet i EU under hösten drivit igenom att resenärer ska ha rätt att vid missat anslutningståg hoppa på nästa avgång, även om tåget körs av annan operatör än den man som resenär bokat sin resa med. Vidare ska alla biljettförsäljare sälja biljetter för samtliga operatörer på sträckan resenären vill boka. Men att ta tåget ner till kontinenten på semestern och att det kan vara krångligt att boka sin långresa är lika lite ett huvudproblem med järnvägen som Nya Karolinska i Stockholm är representativt för problemen inom den svenska sjukvården.

Ett långt större problem är de vardagsnära, som att jobbpendling mellan Gävle och Stockholm trots att resan bara tar drygt 1 timme och 20 minuter lätt kan innebära ett oändligt antal timmar väntanden på årsbasis. Det handlar om hur vi får Sverige att hålla ihop. För de försenade tågen är ett infrastrukturproblem som försämrar förutsättningarna för arbetspendling och därmed är utgör det hela också ett regionalpolitisk problem. Tåget är ett smidigt transportmedel som borde vara det naturliga och pålitliga valet vid inte minst kortare resor. Ju längre sträcka, desto större blir risken för att fel ska uppstå som leder till förseningar. Men sträckan Gävle-Stockholm? Eller Gävle-Bollnäs? Eller Västerås-Stockholm?

Att utlokalisera myndigheter och som i kompromissen skriva in att några nya myndigheter inte skall etableras i Stockholm under mandatperioden är såklart bra politik som skapar arbetstillfällen för högskoleutbildad arbetskraft ute i landet. Men i regioner där jobbpendling är möjlig, är det trots detta en större regionalpolitisk åtgärd att garantera en fungerande tågtrafik.

Det ökar trots allt människors möjligheter att välja sin bostadsort, arbetspendla och inte känna sig tvingade att flytta för att få ihop en ofta mycket pressad vardag.

Annons