Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges framtid hänger på landets elever

Annons

Lärarbehörigheten har minskat i den svenska grundskolan. Under det förra läsåret minskade andelen behöriga lärare i grundskolan från 71,4 till 70,5 enligt färska siffror från Skolverket. I gymnasieskolan var dock utvecklingen den motsatta, där ökade andelen behöriga lärare från 80,6 procent förra läsåret till 81,4 procent i år.

Eftersom andelen behöriga lärare sjunkit i grundskolan efterfrågar nu Skolverket en nationell strategi för lärarförsörjningen. Det är bra. I januariavtalet talas det om att reformera lärarutbildningen genom skärpta krav på utbildningen och vid antagning. Uppenbarligen är inte Skolverket övertygade om att det är tillräckligt.

Den svenska skolan har under lång tid haft problem. Delar av problemen handlar om det fria skolvalet som i en rad rapporter pekats ut som bidragande till segregeringen i skolan. Svensk skola består idag av ett a- och ett b-lag där de privilegierades barn inte längre sitter i samma klassrum som de underprivilegierades barn. Skolkommissionens förslag till lösning på det problemet var att göra skolvalet obligatoriskt.

Sveriges framtid blir inte mer lysande än elevernas utbildning. Foto: Hossein Salmanzadeh / TT

Lärarbehörigheten är enligt Skolverket generellt högre i kommunala skolor än i fristående skolor. Skolåret 2015/2016 var skillnaden 8 procentenheter i gymnasieskolan och 12 procentenheter i grundskolan. I år är skillnaderna 12 procentenheter respektive 8 procentenheter. En ökning alltså i gymnasieskolan, men en minskning i grundskolan. Men oavsett detta är skillnaderna alltså stora ifråga om lärarbehörigheten mellan kommunala skolor och friskolorna.

Trots de omvittnade problemen i den svenska skolan som handlar om allt från att elevernas studieresultat är tydligt kopplade till föräldrarnas utbildningsnivå till betygsinflation och för svaga resultat har ännu inte ett övertygande politiskt projekt rörande skolan sjösatts politiskt.

Nio av punkterna i januariavtalet handlade om skolan. Regeringens stora politiska projekt under mandatperioden borde vara skolan. Men istället för att formuleras till det stora politiska projektet förföll delar av innehållet i de 9 punkterna till att bland annat handla om detaljer som mobilförbud i klassrummen och möjlighet för skolor att införa betyg från årskurs fyra. De stora frågorna fanns där också, men att detaljer tillåts lyftas fram som mandatperiodens viktigaste skolfrågor, visar också hur liten den politiska omsorgen är om landets elever som sitter i klassrummen just nu.

Den politiska ambitionen borde vara att forma skolan till en samhällsinstitution som ser varje elev och dennes förutsättningar och tar till vara på varje barns inneboende förmåga. Bra lärare och skolor ger inte bara elever en utbildning, det är något som avgör ett barns framtid.

Den svenska skolan blir inte bättre än svenska politiker formar den till att vara. När fokus inte tydligt ligger på eleverna och deras lärande utan istället på vikten av att bevara vinsterna i välfärden och upphöjer detaljer som mobilförbud till en fråga av sådan rang att det skall skrivas in i ett avtal som utgör grunden för Sveriges styre under mandatperioden sviker regeringen, Centern och Liberalerna eleverna.

För den enskilde eleven riskerar det leda till att bestjälas på sina framtidsförutsättningar. För samhället är konsekvenserna på längre sikt förödande.

För det är i klassrummen såväl individens som Sveriges framtid byggs, en lektion i taget.

Lyckas vi inte ge eleverna en bra utbildning, kommer vi inte heller lyckas nå framgångar som land.

Annons