Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetslöshetslinjen

/
  • Jobb. I centrum för gårdagens partiledardebatt stod jobben. Vad som avhandlades var arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet. Inte oväntat skiljde sig verklighetsbeskrivningarna radikalt åt mellan de två blocken.  Fredrik Reinfeldt, statsminister, Moderaterna

Annons

I centrum för den sista partiledardebatt i riksdagen före sommaruppehållet stod arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet.

Fredrik Reinfeldt inledde med att konstatera att ”Jobben lägger grund för ett bra samhälle”, för att sedan övergå till att beskriva vad ett arbete betyder för en människa och för samhället.

Beskrivningarna av regeringens politik för ett Sverige i arbete och resultatet av denna skilde sig radikalt åt mellan de två blocken. Där de borgerliga partierna ser en lyckad politik och en i förhållande till andra Europeiska länder låg arbetslöshet, ser oppositionen och väldigt många svenskar i stället ett politiskt misslyckande och en hög arbetslöshet. Allt beror naturligtvis på hur man räknar. Och regeringen räknar av förklarliga skäl hellre på hur många de sysselsatta är, än på hur många de arbetslösa är och hur hög sysselsättningsgraden är.  Det får trots allt arbetslöshetslinjen att framstå som den arbetslinje man hävdat att försämrade villkor i försäkringssystemen och skattesänkningar är.

En annan fråga av vikt, i alla fall enligt regeringspartierna, är regeringsfrågan. Den lyftes också i gårdagens partiledardebatt av Fredrik Reinfeldt som lät långt mycket mer engagerad när han talade om regeringsfrågan än om arbetslösheten.

Den borgerliga fixeringen vid regeringsfrågan är obegriplig. Vad det handlar om är en fråga av intresse främst för de avlönade för att ägna sig åt att agitera och analysera den här typen av spörsmål. Vid köksborden runt om i landet torde det vara helt andra frågor som ses som avgörande. Frågor som arbetslösheten och skolan.

”Inget utanförskap kan bli en ursäkt för att begå brott” förkunnade Jan Björklund senare i debatten och fortsatt sedan med att prata om att vad de som försökt sätta in händelserna i Husby i sitt rättmätiga politiska sammanhang egentligen vill säga, är att det som skett är alliansens fel.

Jan Björklund sparkade sedan iväg följande mening i vänsterriktning: ”Försök inte reducera ansvaret för brottslingar”. Vad Björklund och andra borgerliga representanter inte tycks förstå är att inte någon försökt reducera ansvaret. Den som begår ett brott har alltid ett individuellt ansvar för sina handlingar. Men den som avstår från att analysera samhällsproblem som leder fram till handlingar som stenkastning och bilbränning kommer stå utan en förklaring till varför individer begår brott som de som begicks i Husby. Att reducera det hela till ett individproblem omöjliggör alla ansatser till att försöka komma tillrätta med de samhällsproblem som resulterar i social oro.   

Oavsett hur vi och regeringen väljer att räkna förblir den svenska arbetslösheten regeringens främsta misslyckande och ett mycket allvarligt sådant. Fredrik Reinfeldt vet detta, och det är också därför han hellre pratar om sysselsatta än om arbetslöshet.  

Arbetsförmedlingens prognos som presenterades i tisdags visar att arbetslösheten i Sverige ligger kvar på fortsatt hög nivå även under valåret 2014. Och i dag har inte regeringen någon politik för ett Sverige i arbete. Vad man har är en arbetslöshetslinje. Vad vi ser är en befolkning inom vilken fler är arbetslösa i dag än 2006, då, när regeringen vann valet på löften om arbetslinje och att bryta utanförskapet.

Vad vi ser är en generation unga vars verklighet är en ungdomsarbetslöshet på 25 procent. Och tyvärr är det som Mikael Damberg konstaterade vid gårdagens debatt så att vi har en regering som varken vill, kan eller orkar ta tag i arbetslösheten. Mikael Damberg som för övrigt fick Socialdemokraterna att framstå som både pigga, kreativa och handlingskraftiga under gårdagens debatt.

En bjärt kontrast till en defensiv och irriterad statsminister och idéfattig regering. 

Annons