Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jette får åka hem

Annons

Jette Schmidt får vård dygnet runt igen. Ett nödvändigt beslut. Det gamla revs upp, formulerades om och återställdes. Bra och välkommet för Jette och hennes son, mindre smickrande för de ansvariga i Sandviken.

Hur de tänkte när de sände Jette till Rosengården kan väl enklast uttryckas så brutalt som det var: För att spara pengar.

Dygnet-runtomsorg är dyrt, och Jette var och är ju i alla fall döende. Rosengården erbjuder dessutom just den omsorg Jette behöver. Några regler plockades fram som alibi och motivering. ”Som lagen är utformad”, brukar det heta.

När Arbetarbladet skrev drabbades några av maktens män och kvinnor av ånger och ängslan. Byråkrater hade placerat paragraferna före sunt förnuft, eller medkänsla.

Politikerna vred sina händer, och fann att Jette på Rosengården inte var så bra. Här fanns en politisk och byråkratisk framtid att tänka på. En svårt sjuk, kanske dödsmärkt medmänniska kan försätta berg, om allmänheten får veta.

Och det var svårt att värja sig mot den storm av indignation och upprördhet som drog fram över tidningens insändarsidor. Socialchefen, som efterlyst ”allt underlag som krävs för att kunna besluta”, och det kan ”tyvärr ta tid” fattade mod och röjde undan betänkligheter och snårig byråkrati. Det tog ett dygn för honom att nå fram till det självklara.

Jette ingår väl annars i den grupp som högerregeringen anser kan bidra med något till landets BNP. Men ännu har ingen krävt att hon inställer sig på Arbetsförmedlingen eller ansluter sig till något program. Alltid något.

Annons