Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kanske har Liberalerna rätt i att vi bör skrota Arbetsförmedlingen

Annons

Liberalerna föreslår att Arbetsförmedlingen skrotas och att det istället startas en ny myndghet.

Det instinktiva sättet att bemöta radikala förslag är att slå bakut. Att slå ifrån sig, utstöta ord som "idiotiskt" eller hånfullt skaka på huvudet.

Så ser också de allra flesta reaktioner på Liberalernas förslag om att lägga ned Arbetsförmedlingen ut.

Men är det en sådan dum idé egentligen? Det är inte fel att möta förslaget med öppet sinne. Att låta bli att slå bakut. Arbetsförmedlingen är en myndighet som under lång tid färgats av såväl de arbetslösas som arbetsgivarnas missnöjdhet med hur matchningen mellan utbud och efterfrågan fungerar. Myndigheten ligger i bottenskiktet när det gäller medborgarnas förtroende. Så vad ska vi med Arbetsförmedlingen till? Om nu myndigheten inte levererar det den utger sig för att göra, det vill säga förmedla arbeten?

Liberalernas förslag innebär att skrota Arbetsförmedlingen och istället starta en ny myndighet för de personer som står allra längst från arbetsmarknaden, "samt att administrera de offentliga delarna av arbetslöshetsförsäkringen". Jag tolkar det senare som att Liberalerna tänker sig att även den nya myndigheten ska ha fokus på att kontrollera att de arbetslösa inte latar sig, utan söker "tillräckligt" med jobb per månad och deltar i olika mer eller mindre meningsfulla insatser.

Den nya myndigheten föreslås dessutom organisera de arbetsmarknadspolitiska programmen och lönestöden. Och här känns det väl som att skillnaden mot hur det fungerar i dag egentligen inte skulle bli så stor, utan att det mer handlar om kosmetiska förändringar av typen: "kritiken är så hård, så då lägger vi ned och byter namn". Som när dåvarande hårt kritiserade äldreomsorgsbolaget Carema bytte namn till Vardaga. Ändå tänker sig alltså Liberalerna att statskassan skulle tjäna miljarder på detta förslag.

Den stora skillnaden mot i dag skulle vara att Arbetsförmedlingen inte skulle rikta sig mot alla arbetssökanden, utan enbart till de arbetslösa med mest utsiktslösa möjligheterna.

Partiet skriver i förslaget att "Många har i dag inget behov av Arbetsförmedlingen, utan hanterar sitt arbetssökande via privata bemanningsföretag eller branschspecialiserade rekryteringsföretag".

Och det är väl här den så kallade besparingen i så fall ligger. Vi ska privatisera arbetsförmedlingen för majoriteten av alla arbetssökande. Om det i slutändan verkligen skulle bli en besparing för skattebetalarna bör vi ställa oss ytterst tveksamma till.

Att det finns stora problem hos Arbetsförmedlingen är nog de allra flesta överens om. Matchningen mellan arbetslösa och lediga tjänster har stora brister, och det är något som måste rättas till. Men att bara rikta stödet mot vissa grupper är riskabelt. Det krävs att företagen får förtroende för myndigheten som arbetsförmedlare, som matchmaker. Då krävs också att rätt utbildad arbetskraft finns att tillgå, och det sker allra bäst genom kompetenta arbetsförmedlare som har ett urval av arbetssökanden att leta bland, som även kan erbjuda de arbetssökande utbildningar som företagen efterfrågar. Det är ett kretslopp.

Skulle Arbetsförmedlingen lyckas bättre i matchningen vad gäller jobb för högutbildade vore det ett lyft för hela arbetsmarknaden. Det skulle frigöra mer lågkvalificerade jobb åt de som i dag inte har lika lätt att få en anställning.

Jag håller med Liberalerna om att Arbetsförmedlingen inte fungerar som den är tänkt att göra. Vi kanske till och med ska skrota den. Men då bör vi tänka i helt nya banor. Att bara byta namn och privatisera löser inget.

Annons