Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politisk frihet kräver rättvis fördelning

/

Annons

Fruktan för nya självförvållade katastrofer är vad som håller oss samman efter ett 1900-tal präglat av avskyvärda krig, massarbetslöshet och hyperinflation. Alltsedan andra världskriget har vi försökt minimera riskerna för ytterligare tragedier. Likafullt befinner vi oss våren 2010 återigen nära avgrunden.

Frihandel har vi antagit vara lösningen. Ett fritt flöde av varor, kapital, tjänster och människor har vi trott kunna binda oss samman. På det sättet ha vi föreställt oss att fred, välstånd och fast penningvärde skall kunna skapa stabila vardagsbetingelser.

Vad vi nu ser är vad frihandeln kan förorsaka om den tillämpas utan besinning. Att inte ha några tullar och handelshinder för varor och kapital går att begripa och försvara. Alla länder kan då göra vad som passar de egna förutsättningarna. Låst valuta och frihandel som riktlinje även för offentlig sektor och arbetsmarknad reser en större och allvarligare fråga.

Problemet är hur skatter, socialförsäkringar, skolor, sjukhus, universitet, bostadsmarknad och arbetsmarknad skall kunna styras enhetligt för hela unionen, samtidigt som medborgarna land för land har tillkämpat sig rösträtt, yttrandefrihet och föreningsfrihet.

Innan idén om att länderna inte skall få bedriva egen inrikespolitik har funnit sin slutliga form, måste vi tänka igenom hur kampen för frihet och rättvisa skall läggas upp under dessa nya betingelser. Det vi behöver utmejsla är framför allt två synpunkter.

Den ena gäller uttag och användning av skatter. Det är bara budgetsaldot som angår övriga medlemsländer. Avvägningsbeslut inom ramen för saldot är fundamentala för det nationella självbestämmandet. Förekomsten av fria val, fri debatt och en fri arbetsmarknad har annars ingen mening. Försvarar vi inte den insikten blir följden politisk extremism och demokratin blir ännu svårare att försvara.

Den andra gäller vilka delar av politiken som behöver förenhetligas. Varför måste alla länder bedriva samma inrikespolitik? Ett fritt flöde av varor och kapital förutsätter inte samma samhällsorganisation i alla länder. Tvärtom är det mot bakgrund av vad som just har inträffat viktigare än någonsin att olika idéer, intressen och synpunkter kan bryta sig mot varandra.

Vad människor av god vilja måste motverka är med andra ord tendensen att med frihandeln som förevändning vilja omintetgöra omfördelande välfärdsstater, samhällskritisk journalistik och motvägande fackföreningar.

Sverker Gustavsson

Mer läsning

Annons