Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi ryker först"

Annons

Malin Björk (V) i EU-parlamentet i Strasbourg.

Malin Björk är sedan 2014 ledamot för Vänsterpartiet i Europaparlamentet. Hon tar emot ledarsidan i en soffgrupp utanför hissarna i Louise Weiss-byggnaden i Europaparlamentet i Strasbourg. Det är onsdag eftermiddag, parlamentet har precis röstat för att inleda EU:s tuffaste åtgärd, den så kallade atombomben, eller artikel 7, mot Ungern.

Du arbetade under många år för en feministisk organisation i Bryssel, European Women's Lobby, innan du började jobba för Vänsterpartiet i EU-parlamentet. Hur kom det sig att du hamnade i Bryssel?

– Vissa saker planerar man ju inte så noga, utan man hoppar på någonting som känns viktigt och bra just då. Anledningen till att jag hamnade i Bryssel var en praktikplats.

Hur då?

– Jag läste på Göteborgs universitet och var engagerad i någonting som hette Högskolevänstern. Vi hade en feministgrupp, vi ordnade kaféer, föreläsningar, och vi arbetade kårpolitiskt. Så var det bara någon som gick förbi och sa: "Jag gjorde min praktik på den här organisationen, det var ganska schysst". Så jag sökte dit, och på den tiden kunde man få stipendium från Arbetsförmedlingen.

Jaha... Vilket år pratar vi om nu?

– Slutet av 1990-talet.

Var fick du engagemanget ifrån? Var det hemifrån?

– Ja, det var mycket politik hemma. Inte bara partipolitik. Min mamma var väldigt samhällsintresserad. Så hemifrån och så från gymnasiet. Jag var tonåring under samma tid som Lasermannen härjade, och det påverkade mig mycket. Jag är ju vit, men mina vänner var rasifierade. Det situationen var jäkligt obehaglig. dels politisk, men även känslomässigt. Det är sådana saker som har påverkat mig mycket, att jag har förstått att man måste engagera sig tillsammans med andra för att förändra.

Hur kom det sig att du kandiderade till Europaparlamentet?

– Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att stå på listan, till vilket jag sa "absolut, med stolthet. Det gör jag jättegärna".

Då hade du bara varit med några år.

– Ja, jag gick med i partiet 2007, och 2009 fick jag frågan av Eva-Britt Svensson (Vänsterpartiets Europaparlamentariker 2004-2011, reds anm) om jag ville jobba inne i parlamentet, som rådgivare. Och det tvekade jag till först. För jag tyckte att det var roligt att jobba med politik utanför parlamenten. Men det gick inte att motstå Eva-Britt. Så då sa jag "okej, jag testar det". Men jag hade bara tänkt att stanna de fem åren, en mandatperiod.

Att du inför valet 2014 placerades högst upp på partiets lista till Europaparlamentet har beskrivits som en kupp. Att kongressombuden gick emot valberedningens förslag.

– Valberedningen hade föreslagit Micke (Gustafsson, reds anm) som nummer ett på listan. Och han var en jättebra parlamentariker. Men det var ett tillfälle då kvinnorna i partiet kände att vi har jättemånga enskilda män som är jättebra, och det här är ingenting emot dom, men vi ska faktiskt ha en kvinna först på listan. Det här var då vi hade Hans Linde som gruppledare, Jonas Sjöstedt som partiledare och Aron Etzler som partisekreterare, så jag förstår varför kongressen gick emot valberedningen. Men det hade inte så mycket med mig att göra, utan det hade kunnat vara en annan kvinna.

Men sen då? Du tänkte att okej, vi försöker att påverka inifrån parlamentet, först som anställd, och nu som förtroendevald. Hur har det gått?

– Jag lärde mig mycket av Eva-Britt. Hon var ju ordförande för jämställdhetsutskottet, som är en ganska tung post. Hon lyckades, tillsammans med oss som jobbade bakom kulisserna, att bygga upp en progressiv allians, koalitioner i det utskottet. Så var det inte innan. Då var det Anna Záborská från Slovakien som var ordförande, abortmotståndare och homofob. Den konservativa gruppen, EPP, hade drivit på för att ge henne ordförandeskapet, och då blockerade man samtidigt för alla som ville få något gjort på jämställdhetsområdet. Man mötte en vägg. Men med Eva-Britt så öppnades dörrarna, och släppte lös en massa feministisk energi.

Ge exempel.

– Vi fick genomslag för att parlamentet ska arbeta för att utveckla sin politik mot våld mot kvinnor. Att betrakta det som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Att skapa en EU-strategi för våld mot kvinnor.

Vad säger du om dagens omröstning om Ungern?

– Jag tycker att det var bra att den gick igenom. Jag har tyckt att det har varit ett problem att EPP har hållt Orbán om ryggen alldeles för länge. Jag har varit i kontakt med olika kvinno- och hbtq-organisationer som har sett sitt utrymme försvinna. Jag hoppas att beslutet ökar trycket på rådet. Att om vi menar allvar med att vara med i den här klubben så ska det handla om mänskliga rättigheter och demokrati, också. Inte bara om den inre marknaden.

Utvecklingen i Tjetjenien är en fråga du är mycket engagerad i. Vad kan EU göra där?

– Vi måste synliggöra. Visa att "vi har ögonen på er". Det som sker i Tjetjenien gör det uppenbart vilket extremt våld homofobi kan leda till. Homofobin finns ju här också, och den dödar här också, och den dödade i Orlando. När man får den här hopkokningen av nationalism och patriarkala idéer om kön, och könsidentitet, kvinnor och män, nationen och folket, då smäller det. Då ryker nåt till slut. Och då tror jag att bögar och flator och transpersoner, vi ryker först. I ett annat läge kan det vara en etnisk nationalitet som ryker först, så det är en väldigt sorgesam tidscheck, var vi är någonstans.

Vad tänker du när den här perioden är slut, kommer du att kandidera för omval?

– Jag känner att jag fortfarande har mycket energi, Jag skulle jättegärna vilja ha förtroendet att fortsätta. men får jag inte det så kommer jag att hitta något annat sätt att jobba för det jag tror på.

Skulle du kunna tänka dig något uppdrag i Sverige framöver?

– Ja, det skulle jag kunna tänka mig, men jag har inte hunnit tänka så långt än. Nu är jag här och fokuserar på det. Jag tycker att det är kul och jag tycker att vi gör skillnad, och jag tycker att vi har väldigt mycket kvar att göra.

Malin Björk

Ålder: 45

Bor: Bryssel, Belgien

Gör: Europaparlamentariker för Vänsterpartiet. Rapportör (parlamentets ansvariga) för lagförslag om vidarebosättning (kvotflyktingsystem) inom EU. Vice ordförande i EU-parlamentets tvärpolitiska HBTQ-grupp. Ledamot i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Bakgrund: Uppväxt i Göteborg. Utbildad samhällsvetare, examen i internationella relationer. Arbetat i många år för European Women's Lobby, en paraplyorganisation för kvinnorörelsen, i Bryssel. Under åren 2009 - 2014 politisk funktionär för Europaparlamentets jämställdhetsutskott.

Annons