Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledarsidan möter verklighetens folk

Den här sommaren möter ledarsidan verklighetens folk.

En gång i veckan kommer du som läsare möta människor som representerar posterna i statsbudgeten. Vi har helt enkelt satt in statsbudgeten i sitt rätta sammanhang, det vill säga i ditt och mitt liv, där vi alla är både inkomster och utgifter.

Människorna du möter denna sommar har inte någon som helst koppling till ledarsidan. De representerar endast sig själva och har inte blivit tillfrågade om att medverka därför att de tycker som oss.

Göran Hägglund skulle kalla dem för verklighetens folk. En tramsig synonym för medborgare/väljare/du/jag, där motpolen är stora stygga vänstern. Därav rubriken på vår artikelserie.

Eftersom vi nu överlåter ledarsidan till människor som varit modiga nog att dela med sig av sina åsikter kommer vi att tillämpa en mycket strikt policy för vilka kommentarer som godkänns.

Som redaktör för ledarsidan vill jag se en nyanserad och saklig debatt. Därför kommer vi bara godkänna kommentarer på vår webb där syftet är att föra ett seriöst och respektfullt samtal med utgångspunkt i vår artikelserie.

Det betyder inte att endast den som håller med kommer till tals. Det betyder däremot att vi kommer värna både intervjupersonerna och debatten.

Först ut, för att föregå med gott exempel, är Anna Norling och Jenny Wennberg.

l Vad är politik för dig?

Anna: – Tanken på hur vi styr ett samhälle.

Jenny: – Viljan att skapa ett samhälle där alla ges förutsättningar att leva ett gott liv utifrån sina egna förutsättningar.

l Vilken är den viktigaste politiska frågan?

Anna: – Fördelningspolitiken.

Jenny: – Fördelningspolitiken.

l Hur har ditt liv sett ut under de senaste fem åren?

Anna – Hm. 2006? Då arbetade jag på TT Spektra i Stockholm och dagpendlade till barnen i Sätra. Därefter har jag fortsatt hoppa runt på olika redaktioner i landet. Ofta på elvamånadersvikariat. (Las-reglerna).

Jenny: – Ska jag vara ärlig har jag nog faktiskt mest jobbat.

l Tror du att politiska beslut har inneburit något för dig?

Anna: – Ja. Politiska beslut har gjort att det inte var kört för mig, fastän jag inte visste vad jag skulle bli förrän jag närmade mig 30.

Jenny: – Absolut. Utan ett utbildningssystem där det inte krävs föräldrar med ekonomiska resurser för att studera hade jag inte kunnat läsa på universitet.

l För vilka tror du att den förda politiken har haft störst betydelse?

Anna: – Under den senaste mandatperioden; de sjuka och arbetslösa.

Jenny: – Funktionshindrade, sjuka och arbetslösa.

l Vad skulle du vilja förändra i Sverige?

Anna: – Jag saknar en levande diskussion om hur vi vill ha vårt samhälle i framtiden. Jag är trött på plånboksfrågor.

Jenny: – Var ska man börja? Skattesänkningarna. Bort. Slakten av sjukförsäkringen. Bort. Jag vägrar tro att Sverige förlorat sin empatiska förmåga.

l Har du fått mer i plånboken under de senaste åren?

Anna: – Absolut.

Jenny: – Ja. Och det handlar om blodspengar, som innebär att någon annan fått mindre.

l Om du hade makten att bestämma över statsbudgeten, hur skulle du prioritera?

Anna: – Jag skulle genast stoppa in fler i välfärden. Det är slöseri med offentliga medel att låta så många gå arbetslösa när det är uppenbart att det behövs fler lärare, undersköterskor och läkare. Så mer utbildning mot bristyrkena i välfärden.

Jenny: – Jag skulle höja skatterna, grunden för vår välfärd. En likvärdig vård, skola och omsorg för alla kräver finansiering. Jag skulle även prioritera utbildning, forskning och företagande för ett konkurrenskraftigt Sverige. Och det givna, arbetsmarknadspolitiken.