Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lev väl i Kabul?

Annons

Migrationsöverdomstolen blickar ut över Kabul och ser en huvudstad väl lämpad för afghanska flyktingar utan något som helst socialt nätverk att leva i. Ingen fara för livet där, kriget drivs på andra håll. Afghanistan som Afghanistan, säger juristerna och vinkar av flygplanen. Och de transporterade får hjälp när de landat.

Men väl i Kabul får de avvisade klara sig bäst de kan, Sverige har inget ansvar för deras fortsatta liv.

Adel, som gömmer sig för att överleva, har därför ingen nåd att vänta, trots att han väl får ses som den exemplariske flyktingen; välutbildad, motiverad, anpassad, integrerad och beredd att hugga i så fort högskoleutbildningen är klar.

Adel skall lämpas av i Kabul, trots att han knappt satt sin fot där tidigare. Men alla är överens om att han inte kan skickas tillbaka till sin hemprovins, det skulle vara för farligt. Så dubbelbottnat, eller hycklande, fungerar svensk lag, administrerad av Migrationsöverdomstolen.

FN:s flyktingorgan UNHCR ser ett annat Afghanistan, och en farlig huvudstad för den som inte har några kontakter där: ”Att tro att man överlever ensam i Kabul är inte förnuftigt”, säger UNHCR:s Hans ten Feld. Därför bör domstolen inte längre fatta beslut om avvisningar dit.

Men juristerna, och regeringens uttolkare av läget i Afghanistan, ser inga större problem. Regeringen litar på domstolen, den har läst på och därefter fattat beslut, säger någon tjänsteman, utkommenderad för att försvara avvisningarna.

Men hur kan domstolen, i tryggt svenskt förvar, skriva ut garantier för läget i Kabul när de som befinner sig där ser hur kriget kommer allt närmare, för varje dag som går?

Verkligheten är brutalt blodig; våldet har ökat dramatiskt, nu fler döda utländska soldater i Afghanistan än i Irak, dagliga och förödande attacker från talibanerna, återkommande självmordsbombningar i de stora städerna, hjälparbetare som mördas.

Ett krig pågår, vilket de flesta som något intresserar sig för landet inser. Tre döda soldater i går, tre kvinnliga biståndsarbetare, och deras chaufför, mördade i onsdags.

Flera biståndsorganisationer drar sig tillbaka, läget är så allvarligt att det inte går att garantera säkerheten för en enda av alla som uppehåller sig i landet, allra minst för någon med anknytning till väst. Adel, med flera år i Sverige, kan ses som ett perfekt mål för talibanerna.

Det är skamligt att han skall behöva gömma sig, han borde i stället kallas ut ur sitt gömställe och sättas på den utbildningsplats han erbjudits på Högskolan.

Och det är rent plågsamt att höra regeringen och dess domstol så lättvindigt förklara Adel och hans olycksbröder och systrar väl lämpade för ett liv i Kabul.

Dit har 263 redan avvisats, 325 väntar på besked och 433 som fått avslag är ännu kvar i landet. Det borde vara självklart att de som ännu inte förpassats får stanna i Sverige.

Mer läsning

Annons