Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Liten bergspredikan för socialister - Del 11

Artikel 11 av 19
Liten bergspredikan för socialister
Visa alla artiklar

Annons

Arbetarbladets ledarsida publicerar Göran Greiders bok Liten bergspredikan för socialister.

Själv beskriver Göran Greider sin bok på följande sätt:

"Detta är en moralisk-politisk pamflett. Att den heter Liten bergspredikan för socialister beror inte på att den är kristen – även om jag tror att all socialism är evangeliskt färgad – utan på att den politiska radikalismen alltid startar i den ursprungliga situationen: Du hör en människa agitera och röra upp dina känslor och aktivera ditt engagemang och ditt förnuft. Och du får ett löfte om att ett annat samhälle är möjligt."

Första avsnittet publicerades 6 juli. Idag avsnitt 11.

Vänner! Orden har betydelse. Men vi ger dem inte den betydelse de förtjänar. Blickar man ut över socialdemokratins europeiska landskap siktas inte bara partier som sjunkit i opinionen och ibland – som i Frankrike eller Holland – närapå utraderats. Det som siktas är sedan en generation tillbaka ett ödelagt retoriskt landskap. Enbart i några få länder reser sig något ur ruinerna, såsom i Jeremy Corbyns Storbritannien, när Labour radikaliserats. Under tjugo års tid raderades praktiskt taget varje systemkritiskt ord ut ur den europeiska socialdemokratins ordförråd – samtidigt som vänsterpartierna ännu stapplade omkring och skämdes för sjuttio år av repressiv realsocialism och heller inte riktigt vågade odla det systemkritiska språket.

Jag är exempelvis övertygad om att varje fungerande samhälle behöver ett stort mått av planhushållning. Vem kan invända mot tanken att ett samhälle måste planeras – för att klara bostadsförsörjningen, skolan, miljö- och klimathoten? Marknadsmekanismen är visserligen nödvändig i ett samhälle, men dess roll och plats måste noga planeras in i en större helhet. Demokratisk planhushållning är något annat än den kommandoekonomi där en isolerad elit i detalj försökte bestämma människors liv och villkor. Under många år har det varit extra svårt att argumentera mot den nyliberala kungstanken att det är bättre att låta marknaden spontant bestämma hur samhället ska se ut därför att vänstern inte ens haft något språk för att diskutera behovet av demokratisk samhällsplanering.

Kommunism och demokratisk socialism bands för snart trettio år sedan vid samma skampåle av en segerviss och hämndlysten borgerlighet. De två ord som i ett sekels tid hade riktat strålkastarna mot ett världskapitalistiskt system och de drömmar miljoner människor bar på, ja, de två ord som i årtionde efter årtionde stod i ständig, oftast hätsk men också vitaliserande dialog med varandra, försvann ut ur historien genom en bakdörr. Och världen blev för många en mörk och snårig labyrint.