Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Liten bergspredikan för socialister - Del 14

Artikel 14 av 15
Liten bergspredikan för socialister
Visa alla artiklar

Annons

Arbetarbladets ledarsida publicerar Göran Greiders bok Liten bergspredikan för socialister.

Själv beskriver Göran Greider sin bok på följande sätt:

"Detta är en moralisk-politisk pamflett. Att den heter Liten bergspredikan för socialister beror inte på att den är kristen – även om jag tror att all socialism är evangeliskt färgad – utan på att den politiska radikalismen alltid startar i den ursprungliga situationen: Du hör en människa agitera och röra upp dina känslor och aktivera ditt engagemang och ditt förnuft. Och du får ett löfte om att ett annat samhälle är möjligt."

Första avsnittet publicerades 6 juli. Idag avsnitt 14.

Länge existerade det en kortfattad men kristalliskt klar sammanfattning av den färdriktning för hela samhället som socialdemokratin önskade sig. Det var den så kallade portalparagrafen, inskriven i partiprogrammet 1944. Den fanns där i nästan sextio år. Den var på sätt och vis socialdemokratins egen lilla bergspredikan, en högtidlighet, som var gång någon såg den i skrift eller hörde den citeras bröt sig väg genom medvetandet. Jag minns den senhöst 2001 i Västerås då den plockades bort. Det var terrorns år. Afghanistan bombades, talibanstyret var på väg att falla och man kände den militaristiska skymning sänka sig över världen som sedan dess aldrig vikit. Bara ett halvår tidigare tycktes en dynamisk vänstersommar ännu vara i växande. Men den bröt nacken på Avenyn i Göteborg och med dödande polisskott i Genua. Den globala proteststormen mattades av. När terrorplanen flög in i World Trade Centertornen var en era över och en ny inleddes.

Där, det året, den hösten 2001, inleddes den konservativa chockvåg som sedan dess vräkt sig över världen och idag mynnat ut i en skön, ny värld av jihadister, högerextremister och ett i det närmaste totalt herravälde för de marknadsliberala doktrinerna. Tomas Östros och Göran Persson spankulerade självsäkra omkring på kongressgolvet. Den förre skulle tio år senare sluta som ordförande för Svenska Bankföreningen, den senare som godsägare och lobbyist. De verkade nöjda med nästan allting, inte minst med den militära, nyimperialistiska beslutsamhet som Vita huset uppvisade. Jag minns att de båda herrarna var särskilt tillfreds med att partiet stod i begrepp att byta ut den klassiska portalparagrafen från 1944. Idag är det nog inte många som kommer ihåg den. Men varje gång man läser upp den känns den som huggen i arkaisk sten. Jag brukar lägga till några moderna ord i den för att visa hur aktuell den ännu är:

Socialdemokratin vill låta demokratins ideal sätta sin prägel på hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden för att därigenom ge var och en möjlighet till ett rikt och meningsfullt liv. I detta syfte vill socialdemokratin så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser, könsmakt och art-egoism uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor.

Den är vacker, den är sann. Ernst Wigforss och Gustav Möller skrev den ihop. Idag skulle man enkelt, så som jag gjort ovan, kunna lägga till könets och artens dimensioner – och en portalparagraf trollas fram som menar allvar, som betyder någonting, som är värd att minnas. Senhösten 2001 ströks den ur partiprogrammet. Att det skedde samtidigt som det förödande korståget mot terrorismen inleddes – det som i tidens andra ände bidrog till att framföda såväl jihadistisk terror som Donald Trumps presidentskap - känns som mer än ett sammanträffande.

Annons