Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Livet går vidare på Grodan

Föräldrakooperativet Grodan i Järbo ser framåt.

Dödsolyckan för ett och ett halvt år sedan skakade om tillvaron, men i dag är stämningen på förskolan god, utemiljön har blivit säkrare och de barn som går här nu är för små för att minnas.

– För deras skull måste livet gå vidare, säger förskolechefen Mia-Lena Holmström.

Torsdagar är utflyktsdagar på förskolan Grodan som håller till i den gamla bygdegården i idylliska Ytterbyn utanför Järbo. Tvååriga Gabriel Lusth har fått på sig en reflexväst och visar stolt upp ryggsäcken med matsäck som han har på ryggen.

– Vi ska ha picknick, säger han.

Fem barn och fyra vuxna lämnar förskolan och knallar upp för backen mot skogen. Efter en kort promenad i höstlöv och solsken är man där.

Det har gått 18 månader sedan den tragiska olyckan då treåriga Martin fastnade med sin hjälm i ett träd på förskolans gård och ströps till döds, en händelse som satte sina spår i hela Järbo.

Kort därpå började Mia-Lena Holmström arbeta på Grodan. Hon berättar att personalen fick mycket stöd av Sandvikens kommun.

Kunskapsförvaltningen ordnade så att två förskollärare utifrån kom och förstärkte personalstyrkan under några veckor efter olyckan. De erbjöds också samtal med terapeuten Helena Harrysson.

– Självklart har vi också pratat mycket med varandra, säger Mia-Lena.

Av de som arbetade på Grodan när olyckan hände finns två kvar i dag. De andra har gått på mammaledighet, fått nytt jobb närmare hemmet eller avslutat sitt vikariat.

En av dem som jobbar kvar är den fröken som Martins pappa anklagar för sonens död. Under Arbetarbladets besök den här dagen var hon sjuk.

Mia-Lena väger orden.

– Det som hänt är allas värsta mardröm. Det är ju det för alla inblandade. Vi har inte velat uttala oss tidigare när till exempel Kalla Fakta sände sitt program för vad ska vi säga. Vi vill inte försvara eller ursäkta något.

– Det var en olycka och mer går liksom inte att säga.

Trädet där Martin blev hängande sågades ner direkt efteråt. Men även sedan dess har det en hänt en del på föräldrakooperativets gård. Från Grodans sida tog man initiativ till en besiktning av utemiljön – och då visade det sig att en av klätterställningarna var olämplig för barnen.

– Då blev det också rubriker i tidningen. Vi hade spärrat av med platsband och det såg dramatiskt ut. Men nu är allt godkänt och föräldrarna har varit med och påverkat vad de vill ha på gården, berättar Mia-Lena.

En vanlig kommentar från familjer som hör sig för om att sätta sina barn på förskolan är att med tanke på det som hänt så måste miljön vara säkrare än någonsin nu.

– Och så är det ju.

Treåringarna Elin Broman och Sebastian Smyth har varit på upptäcktsfärd och kommer utklivande ur skogen med blåa munnar. Än finns det gott om blåbär i skogen. Snart är det också dags för lunch ute i det fria.

– Då kommer vår kokerska ut med soppa till oss, berättar Mia-Lena.

Varken Elin eller Sebastian har några minnen av det för ett och ett halvt år sedan hände något hemskt på deras förskola.

Men med de äldre barnen som slutade i våras hade tankar och funderingar och personalen lyssnade och fick försöka svara på deras frågor om Martin.

– Barnen gungade upp till himlen för att hälsa på och de ritade teckningar åt honom, säger Mia-Lena.

– Samtidigt måste vi gå vidare och leva i nuet med de barn som går på Grodan nu. Det är för deras skull vi finns här.