Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lova att skälla på mig!

Annons

På sidorna här intill kan man läsa om Tomas Ledin, Fredrik Skavlan och Steve Coogan. Det är på sin plats, tänker man. Ledin är aktuell med sin första krogshow nånsin och han kommer ju gubevars från Sandviken och verkar gilla det, kanske finns bruket med där på scenen på Rondo på nåt hörn, vem vet? Och Fredrik Skavlans program är ju väldigt populärt och i kväll är det premiär för höstsäsongen och vår egen Rolf Lassgård kommer att vara där minsann. Och "The Trip ska ju vara en bra film och nu går den upp på sjuan i Gävle så en intervju med medverkande Steve Coogan är på sin plats. Ja, det är inte jordens mest avancerade publicistiska bedömningar som ligger bakom beslutet att låta de här artiklarna ta plats just här. Det är aktuellt och åtminstone delvis lokalt och det är väl bra med det, kan man tänka.

Men så blir jag så trött på a) mig själv och ärligt talat medier i stort, och b) nöjesvärlden.

Jag var med om en intressant övning på en kurs jag läste för några år sen (förlåt Sarah Ljungquist om jag bränner ditt upplägg nu). Vi fick se en massa bilder. Först var det bilder på män och vi som satt där på kursen visste vilka rätt många av dem var. Sen fick vi se bilder på kvinnor. Och hade så sjukt svårt att komma på vilka det var. Nån tyckte vi oss känna igen, och nån enstaka kunde vi namnet på. Och kursen vi läste var en introduktion till genusvetenskap. Man tänker att vi kanske skulle ha varit lite mer med. Men icke.

Där satt jag och skämdes.

Och här sitter jag nu och skäms.

För genom att sådär till synes självklart (aktuella grejer, stort allmänintresse, och så vidare och så vidare) publicera tre stora artiklar om män och med bilder på män så bidrar jag, just jag, ju till att bibehålla den här sjuka skevheten.

Ibland känns både medierna och nöjesvärlden som ett stort självspelande piano som liksom bara pågår. Festivaler bokar bara band med män (ja jag hårddrar), nyhetsbyrån TT Spektra, vars material vi är beroende av, intervjuar bara män (jag hårddrar vidare) och så sitter jag där som en liten apa som om inte applåderar så i alla fall inte protesterar eller gör tvärtemot.

Men du kunde ju ha gjort nåt åt det, ditt pucko, kanske du tänker nu. Det är ju för katten du som bestämmer över hur nöjessidorna ska se ut.

Och ja. det hade jag förstås. I den bästa av världar hade jag haft lite mer tid att lägga på att hitta fler kvinnor som var aktuella den här veckan och intervjuat åtminstone nån av dem. Nu fanns inte riktigt den tiden (jordens banalaste ursäkt, jag vet, men vad gör man när ens dagar tenderar att fyllas av diverse möten och annat fixande). Men Sigrid Ejemars sköna spellista i Spotify får ni i alla fall. Och den ganska trista intervjun med Zoe Saldana som spelar huvudrollen i filmen "Colombiana" som har premiär i kväll. Alltid nåt, tänker jag.

Men skammen över att jag, som gärna vill se mig själv som en medveten människa, inte förmår göra bättre finns där.

Jag lovar bot och bättring, det är det enda jag kan göra nu med några ynka timmar kvar till pressläggning och obönhörligt faktum att sidorna här bredvid ser ut som de gör.

Skäll på mig annars, lova det.

bra just nu:

Bokcirkel. Bra diskussioner, fina människor.

Gala-peppen som kommer smygande.

Mer läsning

Annons