Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lycka i väntan på Cornelis

Somliga går i trasiga skor, hörs vissångaren Cornelis Vreeswijks röst på soundtracket till svenska långfilmen ”Om Gud vill”.

Annons

Filmens huvudperson Juan har trasiga skor symboliskt. Han är en ung man i billiga gabardinbyxor, som dubbeljobbar med att packa frukt i Årsta partihallar på dagen och svabba en snabbmatsrestaurang om nätterna och sover på en smal bänk i det kaklade personalrummet.

Det är sommaren 1975, den ovanligt heta sommaren 1975, i ett solbedövat Stockholm där anti-Nixon-demonstranter springer nakna i fontänerna medan tv-tittarna hänger sig åt Kojak.

”Om Gud vill” är filmad i nostalgiskt svartvitt men under den grå ytan lyser känslonyanser som regnbågen. Som om en vardagsrealistisk verklighet blev fantasifullt färglagd medan vi tittade.

Juan räknar tiden tills hans fru ska komma till Sverige. Sju dagar, sex dagar, fem dagar. Han sliter för att hinna skaffa sparkapital och lägenhet.

Så. En av dessa övertrötta, överhettade dagar träffar Juan plötsligt Juli – en vacker kvinna han sett på busshållplatsen. De råkar sätta sina händer på exakt samma ställe på ett skyltfönster. På var sin sida om glaset.

Det är ödet. Eller kärleken. Eller kanske bara fantasi.

Den skötsamma Juan släpper loss. Han dansar och sjunger på folktomma gator i natten; ”Hooked on a feeling”. Juli är mystisk. Stockholm är vackert.

”Om Gud vill” gick på bio 2006. Den var Infinite Mass-sångaren och musikvideoregissören Amir Chamdins långfilmsdebut. Han spelar själv huvudrollen (och heter förresten Juan som mellannamn), Nina Persson från Cardigans är Juli.

Filmens guldbaggenominerades för sitt foto och uppmärksammades en del tack vare Nina Perssons medverkan.

Men sågs av knappt 6 000 biobesökare, varav exakt 137 stycken i Gävleborg.

Jag tillhörde tyvärr inte de lyckliga. Först i förrgår plockade jag fram dvd:n med Amir Chamdins debut.

Det var verkligen dags. Det är bara en dryg vecka kvar till premiären på hans nästa film. Som jag hoppas mycket på efter att ha sett 15 minuter ur råkopian.

Som jag har ännu större förväntningar på efter att ha sett ”Om Gud vill”. Stämningen, fotot, ljudspåret och underliggande dramatik gör den till en stillsamt extatiskt upplevelse. Jag tänker att Sverige har fått en Kaurismäki med vingar.

Också i den nya filmen återvänder Amir Chamdin till 60- och 70-talets tidsanda av frihet och hopp. Också nu spelar musiken en viktig roll.

Och än en gång hörs vissångaren Cornelis Vreeswijk.

Faktum är att Chamdins nya film heter ”Cornelis” och handlar om vissångarens liv.

Det får ”Om Gud vill” att se ut som ett lyckligt förebud.

Själv tror jag varken på Gud eller ödet. Men filmkonsten vore ju på alla sätt fattigare utan dem.

Mer läsning

Annons