Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mahmod, 13, trivs både i skolan och på jobbet

/
  • JOBBAR – OCH GÅR I SKOLAN. Mahmod Ahmed, 13, hjälper pappa Gailan på konditori Princess. Mahmod har bott i Gävle halva sitt liv, men kan ändå tänka sig att flytta till Kurdistan och bilda familj en dag. ”Det är min dröm i alla fall”, säger Mahmod. Lillebror Ahmed hänger också på kaféet och läser läxor.
  • GÅR PÅ ENGELSKA SKOLAN. Mahmod går på Engelska skolan i Gävle och trivs jättebra.

Vill du ha något att dricka? frågar 13-årige Mahmod Ahmed innan han sätter sig.
Han var lika uppmärksam när jag träffade honom på Princess första gången för nån månad sen.

Annons

Jag skulle fika och Mahmod, som hjälpte pappa Gailan med beställningar och försäljning, var alldeles full av tjänstvilliget.

Mahmod, som är från Kurdistan, sa genast ja när jag frågade om jag fick intervjua honom, och pappa nickade diskret sitt godkännande.

Mahmod kom till Gävle för ungefär halva sitt liv sen, för att med mamma och syskon återförenas med pappa som lämnade familjen och Irakkriget för Sverige år 2000.

– Första tiden grät jag efter pappa, berättar Mahmod, men vi fick bo hos mormor och morfar och så visste vi att vi också skulle flytta till Sverige.

Jag bjuder pappa att sitta med vid intervjun, och han berättar att han sin första tid i Sverige; som han beskriver som en krock med en sten; också grät.

När pappa, som jobbat som guldsmed 20 år i Kurdistan, lämnar oss för att förbereda nästa dags bakelser och tårtor gör läxläsande lillebror Ahmed, elva år, oss sällskap.

Det första minnet Mahmod har från Gävle, dit pappa flyttade från Skärholmen 2001 för att köpa City Gross på Norr, är när han halkade omkull och slog upp hakan.

Medan Gailans första snö var hans första glada minnet i det nya landet, eftersom den påminde om Kurdistan.

Den svenska årstid som mest påminner Mahmoud om Kurdistan är sommaren.

Vad Mahmods första glada minne i Gävle blev?

– När jag började på sexårs och fick nya kamrater. Annars minns jag inte mycket från när vi bodde i Kurdistan och första tiden i Gävle.

Men hans hjärta minns, för när han en dag själv ska bilda familj vill han flytta hem igen.

– Det är min dröm i alla fall. Vi åker till Kurdistan varje år och hälsar på alla släktingar och farmors grav.

Mahmod får en kund och lillebror Ahmed berättar stolt att han, trots att han själv inte hade börjat skolan, fick följa storebror till skolan varje dag i Kurdistan.

– Jag lärde mig jättemycket bra saker då!

I Gävle går bröderna på Engelska skolan, som enligt lillebror påminner om skolan i Kurdistan.

– Man har samma respekt för lärarna, och reglerna på Engelska skolan påminner om reglerna i Kurdistan.

Mahmod kommer tillbaka från butiken och jag drar mig till minnes att han också tycker om att gå i skolan.

– Jag är lite bra på allting, men helst vill jag bli tandläkare eller läkare. Om inte betygen räcker vill jag bli fotbolls- eller basketproffs.

Mahmod kan också tänka sig ta över Princess, som pappa köpte när han sålde City Gross, som han hade köpt av en tidigare arbetsgivare i Stockholm.

– Men det har jag frågetecken på, lägger Mahmod till.

Mahmods reservation gör honom för första gången allvarlig, och jag frågar varifrån han fått allt sitt goda humör.

– Jag känner mig säker här.

Mer läsning

Annons