Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maldiverna ett paradis med fläckar

/

Förföriska bilder på en hängmatta vid en vit ödestrand är ofta är hämtad från Maldiverna. Men riktigt så fridfullt är det inte alltid ens på dessa ljuva stränder.

Annons

Efter att ha besökt fyra öar i Maldiverna kommer jag fram till att: en resa hit är spel på hög nivå. Som att en gång i livet köpa en snordyr lott, fast med stor vinstchans. Antingen stor njutning - eller dyrköpt besvikelse.
Nu har charterpriserna pressats till under 15 000 kronor för två veckor, då Fritidsresor börjar att flyga hit direkt i höst. Men före resan bör man "forska" lite på internet: läsa resebloggar, om resorten på deras hemsidor, och Maldiverna-resenärers berättelser på tripadvisor (se faktaruta). Ett annat tips är att prova två, tre boenden på olika öar. Det finns stora skillnader trots att de ser lika ut på alla förföriska reklamaffischer.
Första stoppet på denna upptäcktsresa i Maldiverna blir landets första resort från 1972, Kurumba ett par kilometer med båt från flygplatsen vid huvudstaden Male med sina höghus som sticker upp som ett minimanhattan i oceanen framför oss.


Den vita sanden är pudermjuk utanför den lyxiga bungalowen med sex meter till det mörka teaktaket. Kvällsdopp. Stilla, meditativt. Känner mig som en kork i ljummen badbalja. Flera bröllopspar fotograferar varandra samtidigt på stranden i solnedgången. Hojtande kackel från en arg rysk familj i husets andra del stör dock friden när jag skall somna.
Nästa morgon väntar balinesisk massage. Snurrigt avslappnad blir man - ja nu börjar det kännas som att man verkligen landat i paradiset.
Lunchbuffén är en orgie av grillade fiskar, kinawok, fläskfilébitar, snyggt uppskurna mango- ananasbitar och små färggranna tårtbitar. Det är mycket folk i den stora all-inclusivematsalen, fler än jag väntat mig. Engelska familjer med barn, en trevlig arabisk affärsman från Oman och Christina och Kjell Lindström från Norrtälje som åkt hit till samma ö, i 18 år!
- Jag är lite matkräsen, därför valde jag Kurumba. Här finns åtta bra restauranger att välja mellan. Matutbudet på andra öars hotell är ofta rätt enahanda. Men till lunch äter vi 'Varma koppen' som vi tagit med oss, det går inte att äta jättebufféer varje dag, förklarar Christina i kokospalmskuggan utanför deras lilla hus.
Hit kommer de en månad varje år, tar med sig laptopen och kan läsa e-posten från medarbetarna i sitt pelletsföretag hemma i Sverige.
- Vi älskar detta, att bara njuta här. Vi hamnade i en diskussion i går, "Är det onsdag? Nej, det är ju söndag!", säjer Kjell och skrattar.


Dagarna går. Det är vilsamt att snorkla i det 29-gradiga vattnet i den meterdjupa lagunen. Men femtio meter ut har klimatförändringarna värmt upp vattnet och blekt korallrevet till gråbeiga stenar, där några färgglada småfiskar simmar omkring
Sanden är potatismjölsmjuk och eftermiddagsdoppet i det turkosa vattnet i lagunen är magiskt. Det idylliska ölivet störs bara av ett par jumbojets som går ner för landning.
Lika avkopplande är det dock inte för den unge Mahmud Riza* som jag möter inne i huvudstaden Male, världens mest tätbebyggda ö.
- Livet i Maldiverna är hårt, över hälften av ungdomarna är fast i heroinmissbruk. Vi lever som två kaster, politikerna och vi övriga. Jag har suttit i fängelse tre gånger - i flera år - för att jag och mina vänner har demonstrerat mot vår diktator.
- Presidenten Maumoon Abdul Gayoom, och tre andra familjer äger nästan allt i landet. De snor åt sig resortens hyror till staten, som kan vara 200 000 kronor per säng och år. Inkomsterna borde komma befolkningen till del. Men vi får aldrig se något av dem.


Jakten på det totala paradiset fortsätter. En snabbåt tar oss till en ö längre norrut i Nort Male Atoll: Hudhuranfushi. Oceanvillorna står i rad på pålar i lagunen. Himlen är mörk, det är fuktigt, hett och blåser så att palmbladen viner. Regnskurarna kommer och går.
Rummet känns oerhört lyxigt, med en kyld champagneflaska som väntar. En liten trappa går rakt ner i vattnet. Snorklar kring husets pålar och skymtar en liten babyhaj ett tjugotal meter bort.
Det är inte så tätt med turister som på Mallorca. På ett par ställen kan man få tio meter sand själv. Men de tomma paradisbilderna från reklamen ser jag inte till, var jag än letar runt den kilometerlånga ön. Havsbrynet är uppblandad med vassa döda koraller och stenar när jag badar. Trots det är de flesta jag talar med nöjda med semestern. Utom ett bröllopspar som väntade sig något annat:
- Det har regnat sex av tio dagar. Det blåser och det är ju bra om man gillar surfing. Men nästa gång betalar vi ännu mer och åker till Reethi Rah, the One and Only resort. Det skall vara så nära paradiset man kan komma, säger det förälskade paret Carolina och Silvio från Rom, tätt omslingrade i en hängmatta.
En del tycker att de hittat sitt paradis. För andra fortsätter jakten. Mitt råd är att satsa på atoller och öar längre bort från Male. Hotellet behöver inte vara lyx. Att det är få människor på ön, sandens kvalitet och sällskapet är minst lika viktiga faktorer för att resan skall bli en drömsemester.
Fast det kanske är bra att inte hitta det perfekta paradiset så lätt, då skulle man nog inte fortsätta leta. För mig får paradiset gärna fortsätta att vara just det, en härlig dröm.

Mer läsning

Annons