Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man får inte spöstraff för man har tråkigt

Annons

Oj, ursäkta om jag bara brakar in så här. Och kraschar eran fest. Du där borta vid stereoanläggningen, skulle du kunna sänka musiken? Sådär, tack. Eller förresten, stäng av den helt. Den här skålen med chips, är det okej om jag ställer ut den i köket en stund? Bra, då tar vi bort den, sådär. Så, har jag allas uppmärksamhet nu?

Bra.

Jag tror vi måste prata om en grej som är rätt viktig.

Tristessen.

Ja, jag förstår väl att ni inte vill prata om den nu, när ni äntligen lyckats glömma bort den för en stund. När ni satt på er era fina nya rutiga skjortor och blommiga second hand-klänningar och du där borta har satt upp håret lite käckt i en lös knut och druckit fyra såna här… vahetere… bacardi breezers! Och allt liksom flyter på, man får röka under fläkten, det är klart att du inte vill prata om tristess då.

Men om jag kommer till dig och pratar om tristess i morgon bitti då, skulle det kännas bättre? Inte det?

Grejen är så här att jag inte tror att ni vill prata om tristess. Någonsin. Och spontant så kan väl jag också tycka att det är en rimlig önskan. Men konsekvenserna av den blir lite konstiga. För vi pratar hela tiden om människors aktiviteter, men vi undviker att prata om vad de gör, vad som händer, vad de känner, när de är passiva. När de har tråkigt.

Jag vet inte om ni läser Dagens Nyheters söndagsbilaga. Jag läser den i alla fall, det är alltid det första jag sliter fram ur söndagstidningarna. Sedan sitter jag med den länge, med ett njutningsfullt, utstuderat hat. Där har de i alla fall alltid ett uppslag med någon viktig persons skrivbord. Och, tro det eller ej, varje viktig persons skrivbord ser EXAKT LIKADANT UT som varje annan viktig persons skrivbord som helst! Delarna är förstås utbytbara, man får ha olika fabrikat på almanackorna, vill ni ha det som i sovjet eller vadå liksom? Men de är alla ordnade efter samma princip. Massor av saker överallt, ändå någon sorts ordning. Budskapet är helt enkelt: här arbetar en människa som är kreativ och vansinnigt aktiv. Alltså: en beundransvärd person.

I samma tidning brukar de ha ett tidsschema över en typisk dag hos någon viktig och beundransvärd person. Och alla har de likadana, långa dagar fullsmockade med viktiga och intressanta saker. De är som Carl Bildt på twitter. 5.50, dricker kaffe, läser tidningar, flyger till Kroatien, viktiga ratificeringsåtgärder, blablabla, 12.00 lunch med Sarkozy (och hans FÖRTJUSANDE hustru), 13.00 FN-möte, EU-beslut, blablabla, 16.00 viktiga steg för att kringskära Khadaffis handlingsutrymme, 16.30 informella möten med samtliga baltiska stater, stärkta bilaterala kontakter, 18.00 shoppar en smoking till kvällens grammisgala, 18.30 leker med barnen (KVALITETSTID!), bakar med frun, 20.00 grammisgala, 22.30 joggingtur, 24.00 sängdags med en god bok. Alltså: en beundransvärd person.

Kolla vilket magasin som helst, de ser ut så här allihop. Bygg om, byt kök, konstruera pergolor i trädgården, dika ur, gör en vallgrav när du ändå håller på, (det kommer att imponera på dina gäster, lite gothic chic sådära), baka surdegsbröd och gör din egen korv, cupcake! Till och med om folk ska slappna av så måste de göra det på något spektakulärt sett, typ tågluffa i Perus vackra berg.

Att bara sitta och slösurfa räcker liksom inte alls. Att ha tråkigt innebär underförstått att man är en misslyckad människa.

Alltså pratar vi aldrig om det som ligger som en dov gravitationspunkt under allt det där surret. Man skulle kunna tro att det var belagt med spöstraff att tala om att man då och då har tråkigt. Kanske skulle det, gud förbjude!, rent av få en att framstå som en tråkig människa. Ändå är det en grundläggande mänsklig benägenhet som alla har gemensamt med varandra.

Och ibland tänker jag såhär. Att om alla bara kan krypa ut från sina egna stjärtar litegrann. Så kanske vi kan förstå vad det är som gör att vi bygger alla dessa pergolor och åker på alla dessa bilaterala förhandlingar hela tiden. Eller vad man nu gör, det där är förstås bara exempel. Kanske kan man rentav lära sig någonting om sig själv och om andra då.

Jaja. Det var egentligen bara det jag ville säga. Jag sätter tillbaka chipsen här då? Okej. Ha så kul nu, ungdomar...

Mer läsning

Annons