Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Man kan inte lösa dagens problem i skolan med gårdagens lösningar

Med anledning av Metta Fjelkners debattartikel: ”En ny lärarutbildning är nödvändig” (Arbetarbladet 31 december).

Annons

Metta Fjelkner, ordförande i LR, menar att lärarutbildningsreformen är nödvändig och stöder därför reformen som innebär en rekonstruktion av ett hierarkiskt yrkestänkande, det vill säga förslaget innebär en återgång till särskilda yrkeskategorier för olika åldersgrupper, årskurser och skolformer och som en följd av detta kommer olika status för olika lärarkategorier och olika löner. Betänkandet innebär en förstärkning av de problem som finns i dag. Utbildningstiden blir olika lång och lärarna får därför olika höga allmänna akademiska examina: förskollärare, grundlärare för förskoleklass – år 3, grundlärare för år 4–6, lärare med inriktning mot fritidsverksamhet, ämneslärare för år 7–9 eller gymnasiets teoretiska utbildningar. Utredningen bygger på ett äldre tänkande, det vill säga precis som lärarutbildningen var organiserad på 50- och 60-talet. Möjligheten att snabbt ställa om lärare till andra skolformer, årskurser, åldrar eller ämnen, om det blir underskott/överskott försvåras.

Förslaget har gjorts av före detta universitetskanslern Sig-Britt Franke, en av lärarutbildningens främsta kritiker. Utredningen bygger på de utvärderingar som gjorts sedan 2000-talet av HSV. Med en sådan modell granskas lärarutbildningens alla ackumulerade problem sedan lång tid tillbaka, vilket gör utvärderingarna problematiska att utgå ifrån. HSV:s utredningar har utsatts för kritik för såväl ensidiga som osakliga tolkningar av resultaten. Legitimiteten för förslaget är ett problem, men massmedias kritik av skola och lärarutbildning ger regeringen god draghjälp. Utredningens förslag innebär en starkare central styrning av såväl struktur som innehåll, precis som före 1977 då SÖ detaljreglerade lärarutbildningen för småskol- och folkskollärarna.

Utredningen föreslår också att ”möjligheterna att anordna lämplighetsprov för antagning till lärarutbildningen undersöks” (s 364) och ”Högskoleverket får också följaktligen i uppdrag att ta fram förslag på utformning av lämplighetsprov för antagning till nya lärarutbildningen” (s 364). Anders Flodström, nuvarande universitetskanslern, menar att: ”Alla ska komma in – men alla ska inte komma ut.” ”Det är viktigt att lärarutbildningarna har bra kvalitetskriterier och om studenter kommer in med dåliga förutsättningar och inte jobbar på, ska de inte komma igenom”, säger han i ett reportage just i LR-tidningen. Lärarlämplighet är ett komplicerat begrepp, som man inte kan mäta med enkla inträdesprov. Skolministern hävdar att det finns olämpliga studenter som inte lärarutbildningen förmår att avskilja. Därför ska ett obligatoriskt provår införas där den nyexaminerade läraren utsätts för ytterligare en prövning och en bedömning/betygssättning. Förslaget visar på en misstro mot lärarutbildningarna och gör Sverige till ett tämligen unikt land. Den föreslagna konstruktionen ger Sverige en säker bottennotering på listan över länders stöd till nyblivna lärare. Ingen grundläggande yrkesutbildning ger så god kompetens att den nyexaminerade inte behöver fortsatt stöd i det livslånga lärandet. All nationell och internationell forskning visar på detta. Det finns många andra modeller än inträdesprov, för att göra en kvalitativt god bedömning av lärarstudenternas möjligheter att klara av lärarutbildningen och ett framtida läraryrke.

Sammanfattningsvis kan förslaget till ”En hållbar lärarutbildning” ses ur olika perspektiv och beroende på valt perspektiv framträder olika bilder. Man kan, enligt min mening, inte lösa dagens och morgondagens problem i skolan med gårdagens lösningar. De lärare som ska utbildas framöver ska tjänstgöra långt in på 2040–2050-talet. Examensrättsprövningar har lärosätena kontinuerligt utsatts för. Det är inget nytt i den här reformen. Att ställa högre akademiska krav på lärar- utbildare inom akademin är bara bra, men hur få lärare med aktuell yrkeserfarenhet till akademin på de villkor som utredningen visar – det vill säga på tidsbegränsade förordnanden?

Åsa Morberg,

docent i didaktik

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel