Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Manipulerad av julmusik

Annons

Jag tänkte börja med att säga hej. Jag är ingen färsking på just krönikor, men den här krönikan är sprillans ny och det här är en helt ny plats för mig.

Och jag är därmed väl medveten om att mitt valda tema kan komma att påverka er syn på mig. Så här vid vårt första möte. Så jag ber er därför att ha lite överseende.

Det är ju ändå jul.

Och just jul och musik är ett ganska märkligt fenomen för mig. I kombination. För just då händer det något.

Med min musiksmak. Jag börjar plötsligt uppskatta röster och genrer som annars håller sig på väl tilltaget avstånd.

I samma stund som adventsljusstakarnas lågor börjar brinna rotar jag glatt fram ”Absolute Christmas”. Åter igen. Skivor innehållande Absolute-titlar brukar annars inte vara ett absolut måste. Men det är den här. Med allt vad den innehåller.

Spralligt glad blir jag när den inledande ”Happy Xmas (War Is Over)” tar fart. Och vid fjärde spåret har jag kommit riktigt i stämning och kan tillsammans med Wham gunga med ordentligt i ”Last Christmas”.

Och fast att jag är alldeles lyckligt kär så kan jag ändå känna ett innerligt medlidsamt hugg i hjärtat i all denna inlevelse tillsammans med hjärtskärande rader som ”Last Christmas, I gave you my heart, but the very next day, you gave it away”. Förmodligen ingen storslagen rad som borde drabba mig särkilt hårt i vanliga fall.

Men är det jul så är det jul.

Förutom denna blandskiva är det även två personer som plötsligt står mig väldigt nära under juletid. Två personer vars musik aldrig annars förgyller min vardag.

Två personer som jag rent utav har väldigt svårt för. Både i musiksammanhang och i det ena fallet rent åsiktsmässigt. Jag talar om Tommy Körberg och Carola. Ja, sug i er nu.

För ni kommer nog aldrig höra mig nämna dem mer i musiksammanhang. Framförallt inte i positiv dager. Men är det jul så är det och då tycks det ju hända en hel del med min musikvärld. Och i denna månad kan jag faktiskt inte annat än älska när Körberg tar i för kung och fosterland i ”O helga natt”.

Efter att nu ha blottat mig fullständigt gällande denna typ av julmusik känner jag ett visst behov av att väga upp det hela. Och jag kan glatt informera om att jag även äger poppigare julvarianter. Ett hett tips är det svenska skivbolaget Razzias julskivor. Med artister som Hello Saferide, The soundtrack of our lives, Maia Hirasawa och Laakso. Finfin stämning det också.

Om jag ska analysera mig själv en smula tror jag att denna förtjusning i julmusik grundar sig i min fäbless för alla slags traditionella galej.

Och musik om något kan ju slunga en in i särskilda stämningar där man har varit förut.

Jag kan nästan ana en doft av pepparkakor och glögg nu när The Pogues lirar sin ”Fairytale Of New York”.

Åttonde spåret. Absolute Christmas!

Marie Björk

Mer läsning

Annons