Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människor med psykiatriska diagnoser nedvärderas

Arbetarbladet publicerar 8 augusti ett debattinlägg av Maj-Britt Grundvall Hellström. Varför detta publiceras som debattinlägg och inte insändare är för mig svårbegripligt då det endast innehåller en sörja av obestyrkta och delvis felaktiga åsikter.

Annons

Min första reaktion var att inte ens ägna inlägget en enda ytterligare tanke då innehållet egentligen kan sammanfattas som: Trams! Det finns idag en sådan tendens att baktala psykiatri, nedvärdera personer med psykiatriska diagnoser och allmänt negativt tyckande att ”debattartikeln” inte kan få stå helt oemotsagd.

Två dagar efter att Maj-Britt Grundvall Hellströms inlägg publicerats kan man i Läkartidningen läsa ett referat ur en Lancet artikel som redovisar en WHO-studie om ungas sjukdomsbörda där man konstaterar att psykiatriska tillstånd står för 45% av sjukdomsbördan för 10-24 åringar i hela världen.

Vad gäller psykiatriska läkemedel finns en oerhörd forskningsmassa som styrker att vård och läkemedel har goda effekter, visserligen också biverkningar och inte lösningen på allt. Läs socialstyrelsens Nationella riktlinjer eller Stockholm Läns Landstings riktlinjer på ADHD. Det är sant att allt inte är känt om bakgrunden till psykiatriska tillstånd och läkemedlens effekter, men vi har att göra med hjärnan och dess samspel med omgivningen, det krångligaste vi kan tänka oss.

Det är också klart att de senaste 20 åren har självmorden minskat, behandlingsmetoderna blivit mera effektiva och det stigma som funnits på psykiskt funktionshindrade börjat luckras upp. Det finns fortfarande en lång väg kvar att gå. Diagnostik och behandlingar måste utvecklas än mer. Det faktum att psykiatriska störningar finns men inte skall värderas mer negativt eller annorlunda än kroppsliga störningar måste accepteras. Detta är en förutsättning för att utveckla levnadsvillkoren för tusentals drabbade individer och deras familjer.

Psykiatriska tillstånd och deras behandling bör inte vara föremål för mer eller annorlunda värderingar än kroppsliga sjukdomar. Ingen rimligt psykiatriskt påläst person tror att psykiatriska sjukdomar bara är en kemisk obalans, de är mycket mer än så. Det gör dock inte att läkemedel inte kan vara till nytta, i kombination med andra psykosociala insatser. Diabetes beror på en biologisk obalans med insulinbrist, numera vet vi att kombinationen av aktivitet, kost och läkemedel är nödvändig för många. Så är det även inom psykiatrin, läkemedel gör en del men kombinationen med andra insatser är ofta bättre.

Maj-Britt Grundvall Hellströms levererar åsikter – inte faktum. Om de fick genomslag skulle det inte bara vara en politisk utan också en mänsklig katastrof.

Mats Porath
Leg. Läkare
Specialist i allmän psykiatri

Mer läsning

Annons