Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Månskensbonden Anders har fått nog

/
  • TRÅKIGT BESLUT. I höst ska månskensbonden Anders Nilsson med djur i bland annat Gysinge bestämma sig. Ska han följa hjärtat och behålla djuren, eller följa plånboken och sälja?
  • UTAN EGEN MARK. Marker vida kring – bland annat i naturreservatet i Gysinge – har månskensbonden Anders Nilsson att stövla sig fram igenom vid tillsynen av sina djur.

När myggplågan i Gysinge var som värst rymde Anders Nilssons nötkreatur simmandes från Storön i Nedre Dalälven till bruket på andra sidan älven.

Annons

– Jag fick för mig att jag skulle åka och titta till dom, berättar Anders som bor i Vinnersjö och har sina Aberdeen Angus-köttdjur och fjällkor på bete i naturreservatet.

– Jag mötte dom på väg in till Gysinge elva på kvällen.

Anders hade ingen aning om att hans djur rymt, utan åkte till Gysinge på magkänsla.

– De hade fått panik av all mygg, till och med kalvarna hade lyckats simma över älven.

Anders är månskensbonde och har förutom Aberdeen Angus och fjällkor, pälsfår och vildsvin.

Dock ingen gård. Inte heller egen mark. Däremot har han traktor, jordbruksmaskiner, ett hus att bo i och massor av kärlek för sina djur.

– Men, i höst lägger jag nog av. Det är för kämpigt att få det att gå runt. Jag är beroende av markägare för foder till djuren, och mina föräldrar som hjälper mig otroligt mycket, vilket heller inte är bra eftersom det sliter på dom.

Anders har sin huvudinkomst från dels en anställning som vårdare på ett gruppboende med bondgård som arbetsplats för de boende i Tärnsjö, dels EU-bidrag via Naturvårdsverket.

För bara någon månad sen var det bara pälsfåren han hade tänkt göra sig av med.

– Jobbet är för slitsamt, byråkratin för krånglig och lönsamheten lika med noll. Drömmen vore att jobba med lösgående djur året runt och behålla alla djur. Men inte spritt som nu med kreatur och får i både Gysinge och Hedesunda, utan samlat på ett ställe. Det vore också bättre för djuren att beta på åkermark.

Anders ultimata dröm är att i Hedesunda- och Gysingeområdet driva djurverksamhet som besökspark för barnfamiljer och andra intresserade.

Även hemma i trädgården i byn Byn i Vinnersjö har han får som betar. Eller rättare sagt håller efter gräsmattan, för det hinner inte Anders göra själv.

När vi hälsar på ”jobbar” fåren i full pälsmundering.

– Som skydd mot myggen, förklarar Anders deras tjocka päls.

Vildsvinen en bit bort har han för sitt eget höga nöjes skull eftersom han älskar vildsvinskött.

– Nån centimeter tjock ska skivorna vara, så här års grillar jag och har bea och potatisgratäng till.

Anders påminner om tjuren Ferdinand, han skulle kunna vara nöjd med att enbart umgås och prata med sina djur.

– Jag var sjukskriven för utbrändhet en tid, det var det vidrigaste jag varit med om. Men jag fick massor av tid att sitta hos djuren och prata och tänka. Det var fantastiskt att få vara med dom på det viset.

Kärleken till djur fick Anders tidigt genom pappa och mamma, Ernst-Olle och Laila, som varit mjölkbönder. Också ”handikappet” att inte ha, ta eller få semester kommer från mor och far.

– Jag hade två veckor i juni, men höll på med slåttern då. Det vore att till exempel roligt att kunna åka till Åland med kompisarna.

Annat Anders saknar är att jaga, och ett fungerande socialt liv.

– Både jakt och umgänge har fått stå tillbaka för djuren.

Den bästa lösningen för Anders själv och alla hans djur just nu är att en kompis tar över nötdjuren och fjällkorna.

– Eftersom han i såna fall kommer att behöva hjälp på sin gård kan jag jobba extra hos honom. Fåren får jag väl skicka på slakt, och vildsvinen lägger jag i frysen.

Mer läsning

Annons