Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marie Fredriksson

När jag hör Marie Fredriksson stå på egna ben, sjungande på svenska utan Per Gessle vid sin sida, kastas jag tillbaka i tiden. Sent 80-tal. Sparvöga. Kritikerdarling. Sedan dess Roxette, världskarriären och USA-ettorna. Kampen mot cancern.

Det är svårt att tänka bort det sistnämnda, det har satt så stark prägel på bilden av henne. Det är synd för då är det så lätt att glömma bort vilken stor sångerska hon faktiskt är. Samtidigt är nya skivan kanske inte det bästa vittnesmålet för just det. Rösten låter stundtals lite ansträngd. Märkt. Men värre än så är att låtmaterialet inte riktigt håller streck. För även om här finns gott om variation blir slutresultatet lite trist.