Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mästaren av det sorgsna kaféet – underbart klassikermöte

En klassiker som är värd all uppmärksamhet den kan få – Arbetarbladet Kultur läser Carson McCullers berättelse om ett sorgset kafé, våraktuell i nyutgåva.

Annons

I "Balladen om det sorgsna kaféet" berättar amerikanskan Carson McCullers om ett stamställes uppgång och fall och om hur ägarinnan, den driftiga och självsäkra miss Amalia, krossas. Kortromanen är en klassiker och ges nu ut i en volym som också innehåller sju av hennes noveller. Texterna skrevs mellan åren 1936 och 1955 men är nu nyöversatta av Håkan Bravinger.

Miss Amelia är en kvinna omkring de trettio som hårdhänt och kreativt styr och ställer i en mycket liten stad i den amerikanska södern. Hon är fruktad, baktalad och hämndlysten och väcker också hos de goda "förbittring, en löjeväckande kittling inombords och en djup, obeskrivlig förtvivlan".

I romanen intar berättaren ofta den rollen, att beskriva mänskliga reaktioner som om det inre vore en öppen butik och analyserna kan påminna om en gammaldags, offentlig dissektion. Men författaren tar sig också an stora och små ämnen på ungefär samma, nästan profetiska sätt.

En dag dyker en kutryggig dvärg upp hos miss Amelia. Hon är ju känd för sin brist på förmildring men dvärgen förvandlar och förmänskligar henne och han har samma inverkan på alla i sin närhet. Utan att vara särskilt god lockar han fram godhet och glädje hos andra.

Han får alltså bo hos henne, hon skämmer från första stund bort honom och över en natt förvandlas miss Amelias handelsbod till ett välbesökt kafé. Livet blir plötsligt värt att leva i den lilla gudsförgätna stan. Och miss Amelia blir kär.

Då och då vänder sig berättaren direkt till oss och meddelar något med hög röst över huvudena på sina figurer. Glöm nu inte Marvin Macy, kan det heta, han var gift med miss Amelia i tio dagar och ska "spela en rysansvärd roll" längre fram i historien.

Samtidigt är tidsskildringen övertygande, både sinnlig och handgriplig, en bildfilm om en avkrok där man lever under rätt hårda villkor. Det finns ändå utrymme för en rätt drastisk humor, om än tyglad av det dramatiska förloppet.

Den äkta mannen, han som bara var äkta i tio dagar, återvänder efter en fängelsevistelse, nu förhärdad och hämndlysten, och dvärgen blir stormförtjust i honom. Det framgår redan av romanens första sidor hur det kommande triangeldramat ska sluta.

Kaféberättelsen är en skröna, man får en känsla av att den skrivits med stövlarna på. De sju novellerna innehåller däremot ett helt annat allvar och känns också alldeles moderna.

Novellen Wunderkind handlar om en femtonårig flicka som ständigt får höra att hon är duktigare än alla andra pianoelever. Det är en text i en helt annan stil, en knivskarp närbild av ett pressat barn, marterat av alla uppskruvade förväntningar.

Novellen Jockeyn återger bara en starkt beskuren ordväxling, en annan studie handlar om en mytoman, en tredje om en småbarnshustru som dricker för mycket och en fjärde om en man som besöker sin f d fru och inser att han lever fel.

Novellerna är starkt episka, det som händer blir en sorts förstoringsglas, riktat mot personerna. Historierna är samtidigt iscensatta som en sorts experiment. Läsaren får en känsla av att besöka en okänd trakt, just när man börjar rita upp och kartlägga den.

Alla texterna har samma perspektiv; en utomstående berättare kryper mycket nära personerna och fångar deras innersta tankar och känslor. Det är alltså inga monologer men man kommer nästan ännu närmre dem med den form som här har valts.

I flera av berättelserna ger McCullers prov på sin förmåga att både pedagogiskt och analytiskt beskriva musik och det temat finns också med i flera av berättelserna. Fem av dem handlar om känsligt och subtilt skildrade barn.

Man kan på samma sätt berömma dialogen. I novellen Ett träd, en klippa, ett moln berättar en äldre man för en pojke på tolv år hur han förlorade en älskad kvinna. Pojken förstår ingenting. Det blir mästerligt och man sitter där nästan som grabben när den där mannen talar om kärlekens komplicerade natur, McCullers stora ämne i den här volymen. I ett förord berättar Stina Stoor om författarens liv och karriär.

Fakta: Ny bok av Carson McCullers, "Balladen om det sorgsna kaféet" , översättning: Håkan Bravinger (Norstedts)