Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måste vi ha popcorn i öronen?

Annons

När tinnitusjäveln slog till köpte jag öronproppar för att ha till hands på bio. En viss sorts filmer har alltid varit lite högljudda och det är ju onödigt att plåga sig.

Men vad ska alla andra göra? Stoppa popcorn i öronen?

Mitt gym har en ”godisautomat” för hörselskydd. Ifall man ogillar musikvolymen i lokalen är det bara att trycka ut två karamellfärgade proppar och plugga igen.

Förmodligen är det snart dags för biograferna att vidta samma försiktighetsåtgärd. Annars kommer en hel generation att ha pip i lurarna.

I salongerna dundrar det nämligen mer än någonsin.

Oscarsgalan delar ut priser för både bästa sång, musik, ljud och ljudredigering. Ljudet har status. Det har utvecklats enormt. Det är en viktig och integrerad del av filmupplevelsen. Biograferna skryter med sina nyinstallerade supersensurroundanläggningar.

Sen drar de på. I filmernas få tysta partier kan man höra dånet spilla över från grannsalongerna.

Jag försöker att inte låta som den upprörda tant jag är. Men ljudbombmattorna börjar faktiskt gå till överdrift.

De ökade och mer medvetna ljudeffekterna går hand i hand med bildens bättre och fler specialeffekter, i ännu fler specialeffektsfilmer.

Men det lär till och med vara så att amerikanska filmproducenter i dag medvetet lägger själva dialogen på en låg ljudnivå. För att chockverkan på publiken sedan ska bli extra stor när flygplan och höghus sprängs i bitar. Vilket inte så sällan pågår största delen av tiden.

”Super 8” som visas i Gävle just nu är ett typiskt exempel på öronbedövande. De lågmälda, kontrasterande, scenerna är bantade till absolut minimum och ersatta av filmljudkonstens motsvarighet till hetsätning – hysteriskt skrikiga tolvåringsröster.

Barndomsnostalgiska ”Super 8” hyllar serietidningar och sommarlovsäventyr, Steven Spielberg och Stephen King, ”ET” och ”Stand by me”.

Den handlar om en idyllisk amerikansk landsortsstad på 1970-talet som invaderas av, ett: elaka militärer, två: utomjordiskt monster.

Vi hinner inte många minuter in i filmen innan en spektakulär järnvägskatastrof sätter tågordningen. Signalen att plocka fram propparna. Krigstillstånd råder i staden, öronkrigstillstånd i Filmstaden.

Tekniska framsteg har blivit biofilmernas vapen i kampen om publiken. Med makalösa digitala uppvisningar både på duken och i högtalarna. Jämför de nya 3D-glasögonen som plötsligt ska på i tid och otid. Men de innebär åtminstone inga fysiska skador. Hoppas jag.

”Super 8” skulle kunna vara riktigt charmig. Det är tråkigt att den tror att den måste låta som ett maskingevär. Popcorn i öronen är nog ingen dum idé.

För att säga ungefär som den klassiska reklamen för en rymdskräckfilm: I en döv värld kan ingen höra dig skrika.

Mer läsning

Annons