Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finland firar hela december

/

I december har Finland och Svenskfinland mycket att fira och avnjuta till bords. Sin självständighet. Sina krigsveteraner. Militären. Vita Ros-orden. Dessutom lilla julafton och Julevangeliet. Julhelgen i hem, stuga och kyrka och så klart nyårsafton.

Annons

Allra först kommer lilla julafton som infaller kring Sveriges första advent. Den är barnens högtid.

Därefter firar företag och föreningar lilla jul för anställda och medlemmar. Därpå firas Finlands självständighetsdag – som infaller i dag – med bal på slottet och utdelning av Finlands Vita Ros-orden till civila och militära. Också Finlands krigsveteraner bjuds in.

I måndags firade Gefle Ångkök, representerande tolv nationer, lilla jul. ”Jultomte” var Håkan Snellman, Gefle Ångköks vd och en av ägarna, uppvuxen i just Svenskfinland och bosatt med hustru, barn och ett tiotal släktingar i Gävle sedan 2004.

Fotograf Britt och jag möts av smöriga, söta och kryddiga dofter. Det finska julköket är rakt på sak. Det är bondskt och ursprungligt; ugnsgräddade lådor av kålrot, morot och sötad potatismos, och julskinkan är grisskinka – styckad med en bit av läggbenet kvar som äkthetsdeklaration.

Eller som Håkan Snellman skulle säga, ”för att vi med ödmjukhet och tacksamhet ska hedra dem som föder oss”.

På det finländska julbordet finns både kall och varm skinka.

I Finland kokar man inte julskinkan och har dopp i grytan som i Sverige. Julskinkan steks i ugn och serveras med en sås, som görs på skinkspad och grädde, och som avreds och smaksätts oftast med senap.

Men även kalkonen har letat sig in på det finska julbordet – dock inte denna lilla julafton, som är ett slags försmak av den riktiga julen. Till denna nymodighet, tänker jag, måste Finlands tradition med rotsakslådor göra sig ypperligt med sin kärva sötma, som faktiskt påminner om fransmännens kalkontillbehör kastanjepuré – och även om amerikanarnas sötpotatis.

Välkomna att ta för er av recepten till höger – och God Jul!

12.

Först var det upptäcktsresande, äventyrare och vetenskapsmän som spred länders och kontinenters rikedomar i form av rötter, kryddor och bönor över världens hav.

Nu är det kändiskockar, livsmedelsindustri, medier, turister och trendsättare som förnyar världens kök.

Bortom de geografiska och kulinariska gränsöverskridandena skulle denna rörelse kunna vara en helt annan; som kunde heta solidaritet i stället för utveckling och trend – om det inte vore för att så många av dessa naturtillgångar finns i länder som inte är rika på det som bär själva livet.

Kakaobonden är e-n av vår tids utnyttjade. Medan bönderna själva lever i fattigdom av olika grad tjänar grossister, exportörer, importörer, chokladindustri och pralinmakare miljarder på kakaoböndernas skimrande bönor. Särskilt nu i jultid då omsättningen i den rika världen mångmångdubblas.

Men: vi gästrikebor kan faktiskt utgöra en skillnad. Genom att ”arrendera” en kakaofrukt kan vi tillsammans bidra till bygget av en kakaoskola i Piragua i Dominikanska republiken.

Skolan är både del i kakaoförädlingen och den kunskapsöverföring som syftar till att göra kakaobönderna medvetna om kakaons kulinariska och ekonomiska värde. Utsågs en årets snällaste julklapp i Gävle, skulle Gefle Chocolateries utvecklingsprojekt för Piraguas kakaobönder säkerligen vara en av kandidaterna.

Visste ni apropå solidaritet att Snellmans i Finland tidigt utvecklade ett köttdjursfoder utan benmjöl och andra kadavertillsatser? ”För att vi med ödmjukhet och tacksamhet ska hedra dem som föder oss” .

Mer läsning

Annons