Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Retromiddag med dopp i ostgrytan

/
  • FONDUE PÅ TAPETEN. Det är trendigt med orange i inredning och trendigt att äta fondue igen. För att matcha Ostbutikens finduegryta bad Tethas mat                                   ”Sofftaflickorna” att få duka till fonduekväll i den gemensamma butiken Soffta i Gävle. Ostbutikens ägare Mona låter sig väl smaka medan maken och medarbetaren Ulf, serverar  Vanja Bengtsson och Margaretha Järverud                                      ”rödtjut”.

1970-talets ostfondue- och raclettegemenskap med rödtjut är senaste nytt på svenska ostfronten, så Tethas mat besökte Gävles enda ostbutik för att veta mer.
En annan trend – som Gävleborna utvecklat tillsammans och som breddat Mellansveriges grevébälte söderut – är fäblessen för grevéns rundpipiga, lätt sötaktiga och nötiga personlighet.

Annons

Mona Tjulin, med ett förflutet inom data, äger Ostbutiken och driver den tillsammans med maken Ulf.

Den grevé som efterfrågas mest är den från Bollnäs Milko, men genom rationaliseringar och samgåenden riskerar den att försvinna från marknaden.

– Milko gör Sveriges absolut bästa grevé, säger Ulf och skräder inte orden när han talar om lönsamhetskrav och om särbehandlingen av norra Sverige.

Beroende på tillgång tillhandahåller butiken upp mot 118 sorter.

Den billigaste kostar 59 kronor kilot (frukostost). Den dyraste kostar 339 kronor (Vit Caprin).

Så länge vi pratar ost lyser det om Mona och Ulf. Men när jag frågar Mona om recept med ost i, säger hon – utan någon som helst gnista i rösten – ”Jag tycker inte om att laga mat”.

Så vi håller oss till ost.

Det var ”tack vare” arbetslöshet 2005 som Mona äntligen startade eget, något som makarna talat om lika länge som de då hade varit gifta. I 32 år. Nu har de drivit Ostbutiken i snart fyra år. Eftersom Ulf jobbat med ost hela sitt yrkesverksamma liv, och Mona sina sista år som anställd vid Ockelbo-ost, där också Ulf jobbat, var valet av inriktning enkelt. Makarna skulle ge Gävle och sig själva stans enda specialbutik för ost.

Men Ulf var även inblandad i en annan Ulfs ostbutik, som var stans första. Det var Uffe Fredler, till vilken Ulf sålde ost genom jobbet som säljare hos Arno Holm.

Mellan frågorna serveras jag smak- och doftupplevelser som får smaklökarna att högtidligt och otåligt invänta nästa sensation.

Vilken ost Mona och Ulf äter helst själva?

– Till frukost äter vi magra ostar, just nu en tioprocentig som heter Slanke – så att vi kan äta Le Gruyère på kvällarna! säger Mona och ler.

Slanke görs i Danmark, beskrivs av Ulf som ”en bra ost” och kostar 99 kronor kilot. Själv tycker jag att den är mer än bra. Rund i smaken, inte på något sätt torr i konsistensen som tioprocentiga annars kan vara, vackert ljus och på intet sätt lik frukostostarna i livsmedelsdiskarna.

Le Gruyère görs i Schweiz, är korad till världens bästa ost 2008, har distinkt sälta och är runt nötig i smaken. Den kostar 229 kronor kilot – och bör avnjutas i tjocka knivskurna skivor.

– Den kommer i rundlar om 35–36 kilo. Och allt går åt, säger Ulf och berättar att Gävleborna har lärt sig att äta ost; i vidaste mening förstår jag, när Ulf berättar att de har 500 ostkunder i veckan.

Vi svenskar äter mest hårdost i världen, men väljer duktigt från hela ostspektrumet. Svenska ostar, schweiziska, franska, italienska, spanska, holländska, grekiska, engelska, tyska, danska, finländska ostar.

Ost som doftar, ost som luktar. Ost som tänder, ost som tänder av.

Ost som behagar, ost som kräver. Grönmögelost, vitmögel, färskost, kittost (som just Gävleborna äter mycket av), getost, fårost, hårdost och dessertost.

Pastöriserade och opastöriserade (exempelvis Brie de Meaux) – och årets trend racletteost och färdig fondue-blandning – från samma schweiziske tillverkare som gör 2008 års bästa gruyère. Redo att smälta och avnjutas.

Och förstås Ostbutikens egen franska brie. Den importeras från Frankrike för att kultiveras av makarna.

Sedan smakprovet kallar jag den Mona jungfrubrie eftersom den är så len och pur i smak och karaktär.

Mer läsning

Annons