Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Matkultur: Lindgrens pölsa

/

Annons

Var finns den yppersta pölsan?

I Avabäck? I Morken, Åmträsk eller Lillsjöliden?

Skolläraren Lars Högström och den gåtfulle tyske flyktingen Robert Maser beger sig på 1940-talet på jakt efter den ultimata smakupplevelsen. På motorcykel tar de sig mellan de västerbottniska byarna för att fälla avgörandet. Men det gäller att vara finkänslig – att utse en segrare innebär på samma gång en kränkning gentemot förlorarna.

Romanen ”Pölsan” bjuder på många indirekta smakupplevelser. Med gourmetens kräsenhet och kunskap beskriver Torgny Lindgren den till ytan oansenliga maträtten och byarnas olika specialiteter.

Avabäckspölsan består i stort sett bara av kött (och ett och annat därtill). Pölsan från Morken är stark och ociviliserad i smaken – självklart tack vare de 15 ekorrar som ingår i receptet. Men störst av alla är smakupplevelsen av pölsan från Lillsjöliden. Den är så god att Ellen, som lagar den, tvingas ha dubbla lås på jordkällaren.

”Hade man en gång fått smaka den, då var allting annat endast och allenast ersättningspölsor och nödfallspölsor”, skriver Torgny Lindgren.

Men ”Pölsan” är inte bara en historia om två män besatta av pölsa. Maträtten är med största sannolikhet en metafor, kanske för skrivandet, kanske för livet självt. Var och en har sin smak, var och en väljer vad som ska ingå i blandningen.

Parallellt löper också berättelsen om den stora faran, om tuberkulosens framfart i Västerbotten. I en intervju har författaren berättat om ett fotografi som gjort stort intryck på honom: en bild från en obduktion av en man som avlidit i tbc. Bröstbenet var avlägsnat. Innanför skymtade en sörja som påminde om pölsa.

Mer läsning

Annons