Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eva drabbades av en förälders värsta mardröm: "Jag miste alla mina barn"

/
  • Eva Dahlberg förlorade båda sina söner och sin bonusson.
  • För Eva är det en tröst att ha en grav att gå till.

Inom loppet av elva år förlorade Eva Dahlberg från Indal sina två söner och sin bonusson.
Tack vare stödet från nära och kära har hon lyckats gå vidare och mår i dag ganska bra.
– Men visst händer det att jag bryter ihop och gråter vissa dagar, säger hon.

Annons

Eva var bara 18 år gammal när hon fick sin första son Dan. Hon skildes från hans pappa och träffade en ny man, som hon fick sonen Jon med 16 år senare.

– Jons pappa hade sonen Jimmy sedan tidigare. Han och jag fick en väldigt bra relation, och fortsatte att träffas även sedan jag och hans pappa separerat, berättar Eva.

2003 omkom Jimmy i en bilolycka.

– Det var ett väldigt hårt slag för både mig och Jon, berättar Eva.

I november 2005, bara några månader innan Eva skulle fylla 50 år, överraskade Dan – som då var 32 år gammal – henne med en resa till Thailand.

– Han skulle inte vara hemma när jag fyllde år, och ville gratta mig i förskott, berättar Eva.

Hon tillbringade drygt två veckor med Dan.

– Jag är hur glad som helst att jag fick de där dagarna med honom.

Samma dag som Eva skulle åka, satt Dan på hotelltrappan.

– Jag gick fram och gav honom en stor kram och sade: "Kom ihåg att mamma älskar dig", berättar Eva.

Läs också: Michael har förlorat två barn: "Kändes som hjärtat slitits ur kroppen"

När Eva åkte hem stannade Dan kvar.

På julafton omkom han i en motorcykelolycka.

– Vi hade sms-kontakt varje dag, men på julafton svarade han inte på min hälsning. Jag förstod att någonting hänt, men kunde aldrig föreställa mig att han var död.

På juldagsförmiddagen ringde det på Evas dörr. Utanför stod en polis.

– Jag förstod direkt. Jag skrek rakt ut och tårarna bara rann.

Jon – som då var 16 år gammal – låg och sov.

– Jag kunde inte förmå mig till att berätta att han förlorat ännu en bror. Jag vet faktiskt inte vem det var som talade om det för honom.

Veckorna efter dödsbudet är väldigt suddiga för Eva.

– Som tur var kom en kompis från Delsbo hem till mig och stannade fram till nyår. Dessutom hade jag ett enormt stöd av min vän Kaj Henriksson. Vi kom varandra väldigt nära, och är numera sambo, berättar Eva.

Tack vare stödet från Kaj och vännerna, lyckades Eva gå vidare.

Sonen Jon utbildade sig till kock, och flyttade för några år sedan till Bodö i Norge där han arbetade som kökschef.

Den 8 juni 2014 valde Jon att avsluta sitt liv genom att ta en tio gånger dödlig dos av ett bantningspreparat han köpt via nätet.

– På måndagen var jag hemma hos Kaj när polisen ringde till mig. De sade bara att de ville träffa mig angående Jon, men jag förstod direkt att han var död. Jag ringde till Kaj och grät, och sedan sprang jag ner mot vägen. Där sjönk jag ihop och blev liggande. En granne tog hand om mig tills Kaj kom hem. Sen kom två poliser och en präst och jag fick veta vad som hänt.

Mitt i sorgen och bestörtningen var Eva ändå glad för att hon pratat med Jon några veckor innan, och talat om för honom att hon älskade och saknade honom.

Tiden efter Jons död blev nattsvart.

– Jag hade plötsligt mist båda mina söner och det var ofattbart tungt. Samtidigt började det gå rykten om att Jon skulle ha knarkat ihjäl sig – något som var så långt från sanningen det kunde bli.

Läs också: Vågorna tog hennes son på Bali – åtta år senare höll mamma Helene på att svepas med

Eva kommer inte ihåg så mycket av den sommaren.

– Jag var nära att gå under, men tack vare ett fantastiskt stöd från Kaj, hans döttrar och mina vänner kunde jag gå vidare.

I dag mår Eva ganska bra, även om hon har dagar då hon bara gråter.

– Min stora sorg är att jag aldrig fick några barnbarn. Då hade jag haft något kvar av Dan och Jon. Tack och lov har jag mina tre bonusbarnbarn Tristan, Troja och Tuva. De ger mig mycket glädje, säger hon.

Dan och Jon ligger begravda tillsammans på Selångers kyrkogård.

– För mig är det en tröst att ha en grav att gå till. Jag är där minst en gång i veckan.

Även om det fortfarande kan kännas nattsvart, försöker Eva fokusera på att gå vidare och göra roliga saker.

– Trots allt går livet vidare, och det finns mycket att glädja sig över. Till exempel är jag i full färd med att planera min 60-årsdag, säger hon.

Mer läsning