Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer närkontakt åt folket

/

Annons

De följande 2905 bokstäverna (inklusive mellanslag) ska jag ängna till att klaga på en del människor. Jag ska ägna en hel krönika till den värsta morgonen i mitt för närvarande korta liv. Och det är så klart är ert fel och det är ni som ska få skit i dag. Ni som tar er friheten att sätta sig på de yttre sittplatsen i bussarna.

På morgonen måste jag ha en frizon. En zon som stöter bort allt jobbigt så allt inte blir jobbigare än vad det redan är, inga utstickare får ske. Denna zon bröts redan när klockan ringde i morse. Duschen var igång, varför i hela fridens namn måste människan i fråga duscha nu? Jag fick omstrukturera min morgon genom att lägga duschen EFTER frukosten vilket är oerhört krävande och frustrerande. Väl vid frukostbordet sitter min kära lillasyster, pigg som aldrig förr och frågar om jag vill se hennes nya discodans. Nej tack. Hon ägnar istället sig åt att doppa sin kaviarmacka i oboyen, den bästa kombinationen så här på morgonen.

När jag har sovmorgonar har jag fått den dumma vanan att tro att jag har dubblet så lång tid på mig, därför slirade jag omkring i huset när jag till slut fattade att jag var sen som in i.. ja precis. När jag till sist var på väg (och det här är en kvart innan bussen kommer, alltså är jag mer än sen) regnar det i alla fall. Kanon. Skitbra, speciellt när jag är så snål och inte kan köpa mig ett funktionellt paraply.

Där springer jag i spöregn och känner mig som de 101 dalmatinerna när dom vandrar i snöstormen. Men jag hann med bussen, för jag är så bra. Jag är så bra att vara en morgonmänniska.

Det är då det händer. Jag kliver in i bussen, busschaffören grymtar något och jag känner mig som en blöt hund med luggen klistrad i tre strimmor på pannan. Bussen är full och jag har ingen stans att sitta. Men där sitter det en människa och trycker på den yttre platens bredvid dom som är helt omöjlig att sätta sig på. Varför? Jag fattar inte grejen med att sitta på den yttre platsen. För det första är det skönare att sitta på den inre, men det har ni visst inte fattat än. Prova det så blir allt bra här i världen.

Är det för jobbigt att hoppa in tre decimeter till nästa sits? Om fallet är så (undantag för er som har för ont i typ knänen eller så, men säg det i så fall): träna. Cykla till jobbet eller skolan, rör på er så vi slipper drabbas av att inte NI tränar. Ni ska inte tro att ni kan ta er friheten att vara anledningen till att jag, som verkligen har haft världens sämsta morgon och dessutom har fått sprungit till bussen, ska få stå upp hela bussresan till skolan. Lite medkänsla måste finnas i er, bara för att ni är så perfekta och kan hålla tiden så ska inte ni ta upp plasten för två personer. Som om ni är dubbelt så mycket värda än mig. Aldrig. Det går jag inte med på.

Ni är helt enkelt rädda för att ha närkontakt med människor. Skärpning, det är något man måste klara av i dagens samhälle. Hur ska du annars klara av en dag på mellandagsrean på stan, va? Det gäller att vara ute i god tid och träna på närkontakt. En bra början för er är att tänka på mig eller den personen som står upp när ni sitter.
Så nu, till er som nu sitter här och känner er träffade; öva på mig när jag hoppar på bussen och min enda önskning är att få sitta. Jag erbjuder här er hjälp, tacka och ta emot. Er folkskygghet måste bort!

Mer läsning

Annons