Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mikael Wiehe

Vissa saker kan man inte släppa taget om fastän man borde. Min Ariel Kill Him-tisha med ryska nationalsången präntad på ryggen har gått från svart till mörkgrå, och har krympt en hel del medan jag lagt ut genom åren - lik förbannat kastar jag inte tishan i soporna. Precis så är det med Wiehe. Han håller sig kvar i samma sound som alltid, proggkoftan är noppigare än nånsin och han är egentligen helt passé. ”Med mig blir du aldrig av!” sjunger han. Och det är sant, han är en kultiverad blodigel som suger sig fast med sin förmåga till skimrande poesi som i den ledsna ”Min bäste vän är död”. Rent musikaliskt är det här lika kul som SJ:s förmåga att hålla tidtabellerna, en mix av visa och gubbrock, men orden kommer direkt ur hjärtat och den här noppiga proggkoftan fixar ett antal rundor till i tvättmaskinen bortom risken att kasseras.

Erik Süss