Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mina små konstverk

/

Annons

På fönsterbrädan står de. Mina röda små skor. I röd lack med en liten grön rosett. Jag var två år. Hittade dem i en affär och fick prova. Den lilla klacken klickade mot golvet. Jag stampade runt för maximal effekt. Vägrade att ta av dem. Inte ens vid kassan. Jag tog bara av mig en. Och sedan när vi kom till stugan klickade de inte längre. Skorna klickade inte i sanden oavsett hur mycket jag stampade.

Jag var fast. Redan vid två års ålder. De blanka klickande skorna. Jag ville ha fler. Men på barnavdelningen fanns inte de snygga svarta, röda och blanka skorna som fanns på vuxenavdelningen. Bara ljusrosa glittriga fula med fjärilar. Antingen det eller gummistövlar eller rediga fula vinterskor. Jag ville ha större fötter. Barnskorna var fula. Festskorna i lack var visserligen fina, men inte alls som de häftiga vuxenskorna.

Men till skolavslutningen i femman så fick jag äntligen mina vuxenskor. Det var kilklack och snörning som gick hela vägen upp på benet. Efter det handlade jag bara vuxenskor. Köpte skor som klickade mot asfalten och var blanka. Såg hur min minsta kusin avundades mina klackar och fick stå ut med ljusrosa fjärilssandaler. Jag hade högklackat när alla andra hade låga skor. Ingen annan hade det. Jag tror ingen vågade. Men jag struntade i att de glodde. För jag klickade med mina vuxenskor.

Barnavdelningens ljusrosa glittriga skor fick vara barnsliga för sig själv. Jag njöt av att ha storlek 36 och att få handla vuxenskor. Storlek 36 var länge sedan men hallen svämmar över med blanka högklackade skor. Svarta stiletter med röd sula. Mörkbruna kilklackar i mocka. Stövlar med platå och en spik till klack. Känslan att få rada upp dem bredvid varandra och se dem lite som konstverk och dekoration. Att gå ut och äta och få en kommentar av kvinnan vid bordet bredvid att jag har fantastiskt vackra skor.

Jag har införskaffat en Billyhylla till mina skor, men den räcker inte till. Så de hänger på gardinstången, står på högtalarna och svämmar över hallen. Jag älskar dem. Mina älsklingar i minst tolv cm klack. Mina små konstverk. Som lyfter mig upp till höjder som naturen inte gav mig.

Jennika Ojala
jennika.ojala@skola.gavle.se

Mer läsning

Annons