Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Miss Li

Miss Li har bytt stil. Hon dansar inte längre hela vägen hem till efterfesten som bara fortsätter och fortsätter i ett evigt kärleksrus. Nu är hon laddad med lite mer huvudvärk, olycklig kärlek och disharmoni. Följden blir fler dimensioner i musiken än det vanliga stompet och pianohamrandet. Nu ryms både soul, jazz och blues i den stora ljudbilden. Ibland låter hon nästan som Borlängekollegorna Mando Diao. Gott så.

Det är säkert ett naturligt steg i utvecklingen, men tyvärr har inte Miss Lis röst det djup som krävs för att ta det till en högre nivå. Det bestående intrycket än så länge är att en del av den enastående spelglädjen har gått förlorad. Just nu lyssnar jag hellre på Amanda Jenssen.

Nils Holmqvist