Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mode är att våga sticka ut

Annons

Sex veckor som nöjesredaktör har passerat. Så fort det har gått. Jag hoppas verkligen att ni har njutit av det nöje som jag har levererat. Att ni inte har tröttnat på mina feministiska poängteringar om nöjesbranschens vissa brister. Genuspolis har jag blivit kallad på webben, och det är jag mycket nöjd över att vara, när det nu tycks behövas!

Mode har jag också bidragit med en del under sommaren. Och i morgon kommer ett avslutande stort reportage, med proffsiga modeller, studiofotograf och en skicklig frisör inblandade. Missa inte! Ibland när jag har gjort modereportage så kan jag få ilskna kommentarer om att trender bidrar till att folk känner sig tvingade att se ut på ett särskilt sätt. Men så ser inte jag på mode. Jag ser det som en alldeles underbar inspirationskälla som man kan plocka ifrån. Ni som är uppvuxna i små samhällen vet att det inte alltid är så okej att sticka ut, man ska vara som alla andra, finns det en stark jantelagsprägel som säger. Då kan modereportage fungera som ett fönster mot den stora vida världen, där det är fullt tillåtet att sticka ut och ha en stil som strider mot det som råkar vara på tapeten på just din skola, arbetsplats eller i det samhälle där du bor.

Ett av mina modereportage här under sommaren handlade ju om pärlhalsband. Pärlor i mängder, more is more var mitt syfte. Nyligen fick jag en kommentar av en kollega här på Arbetarbladet. Hon tyckte att jag såg ut som en filmstjärna i mina pampiga smycken. Men själv skulle hon inte våga ha så, sa hon. Det är just för alla de som inte vågar som jag vill göra dessa modereportage. Det är så onödigt att inte se ut så som man vill, för att man inte vågar. Det har jag insett. Men jag har inte alltid varit så här vågad. Jag var det till en början. Innan jag började skolan och fick lära mig att man minsann skulle vara på ett visst sätt för att duga. Men innan dess, när jag var lyckligt ovetandes, då såg jag ut ungefär som nu. Med en väldans massa pärlhalsband och favoritklänningar som jag helst ville ha varje dag. Fast finklänningar fick jag ju inte ha varje dag, så det är därför jag har det nu istället. När ingen annan kan bestämma hur jag ska se ut!

Sommaren var en himla jobbig tid, under min självförtroendesvacklande period under skolgången. Då försökte jag förhålla mig till normen om att brunbränd var det snyggaste man kan vara. Inte så enkelt för mig som är så ljus att jag får soleksem av att sitta i skuggan, typ. Men skam den som ger sig, jag pressade i solarium och i trädgården, men jag kom ju aldrig i fatt alla andra. Sånt skit har jag slutat med nu. Jag har hittat en perfekt solkräm, 50+ for kids, och tack vare den slipper jag soleksem och kan njuta av solen och värmen. Brun blir jag inte, men vem sjutton bryr sig? På söndag ska jag åka på husvagnssemester till Gräsö, och jag vet att min hud kommer att lysa kritvit på stranden. Men jag kommer att vara glad ändå. För skönhet sitter inte där någon annan har bestämt att den ska vara. Vacker som en skönhet är du när du uppskattar dig själv och vågar stå för den du är, och det du tycker är vackert!

Modenyheter som lockar:

En smaragdfärgad polotröja och kostymbyxor. De androgyna influenserna blir en ypperlig kontrast till alla klänningar.

Mer läsning

Annons