Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Money, money, money

James Bond är ett så starkt varumärke att det kan byta innehåll utan problem. Ersättaren tror visserligen att han är stjärnan. Men produkten James Bond lever sitt eget liv.

Annons

Det gäller strängt taget bara att ha något som rör sig innanför kostymen var femte minut. Just nu Daniel Craig. Och varför skulle han tveka, när bara det att associeras med varumärket hjälper ens karriär att klara vilka finanskriser som helst.

Självklart krävs talang för att spela James Bond. Men varumärket överlever även ett misslyckande. Vi minns namnet också på den sämsta James Bond-skådespelaren. Ja, frågan är om inte George Lazenby på sikt till och med stärkte varumärket genom att visa hur svårt det var att vara något så förnämt som Bond.

Nya James Bond-filmen har premiär den här veckan, ni har inte kunnat undgå det. Trots att titeln inte ens innehåller namnet. Det vittnar som sagt om styrka. Inte ens Coca Cola kommer undan med sånt.

Och apropå framgångsrika affärsmodeller så noterar jag att ”Saw” knappt beskrivs som film längre.

I ett pressmeddelande efter USA-premiären på ”Saw 5” härom dagen handlar allt om The Saw franchise. Hur megaofantligt mycket pengar konceptet dragit in. Sånt vill man förstås gärna framhålla när andra krisar.

Men endast i förbigående nämns innehållet, handlingen, i filmen.

Uttrycket The Saw franchise däremot återkommer gång på gång.

De som tjänar pengar på ”Saw” är så exalterade över sin försäljningssuccé att de råkar jämställa karaktären Jigsaw med en pumpa. Ja, alltså två varor som är nödvändiga att konsumera vid Halloween.

Filmindustrins jättar verkar må ganska bra eller hur, trots att de nojar så högljutt över piratkopiering.

Ett annat av veckans pressmeddelanden vittnar förresten om just det.

Universal Pictures upplyser mig om att jag tillhör den mycket exklusiva skara som redan nu fått ett recensionsexemplar av ”Mamma Mia! The movie”.

Men aja baja, håll i den hårt, säger de.

Jag förmanas att iaktta största försiktighet med min Mamma Mia-dvd så att den inte hamnar i orätta händer.

”Om filmen skulle läcka ut kommer vi som du förstår aldrig mer att få denna möjlighet”, fortsätter filmbolagets pressavdelning i förtäckt hotfull James Bond-stil.

Jag känner mig nästan skyldig som redan tittat i stället för att placera skivan i bankfack.

Risken för illegal kopiering och nedladdning av denna film är tydligen enorm, enligt Mamma Mia-bolaget.

Men ibland undrar man ju. Om inte säkerhetsuppbåden och hemlighetsmakeriet har blivit en grej i sig (på förhandsvisningarna på Bond får man lämna ifrån sig mobilerna till stränga Securitasvakter).

Det handlar nog inte så mycket om att förhindra piratkopiering som om att höja attraktionsvärdet på varan och stärka varumärket.

Och filmindustrin kan det där. Den är ju specialist på att fånga upp vibbar. För det går förstås att tjäna pengar på allt. Till och med ekonomiska katastrofer.

Ungefär som de där konstiga börsaffärerna där vissa nissar gör vinster på aktier som sjunker i värde.

Nej, det är svårt att ens i bistra tider tycka synd om filmindustrin.

Mer läsning

Annons