Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monstret...

Annons

Jag vaknade av ett stort ryt av ett monster. Det bankar och sliter. Jag springer ut och tar min familj under mina armar. I dagar och nätter springer vi med vrål i bakrunden. Över berg, genom öknar, genom floder genom skogar, genom hav. Allt jag någonsin har i denna värld är i min famn.
Monstret slukar min släkt, mina vänner, våra hus, våra barn en del av min familj. Den har slukat nästan allt.
Inte en enda gång vågar jag se tillbaka. Inte finns något kvar att se tillbaka till.
Tillslut kommer jag fram, jag ser ljuset jag ser nätet jag ser skyddet. Jag ser en framtid.
Jag ser en handflata sträcka sig fram emot mig och precis innan jag ska möte den med min hand, pekar den bakom mig och säger att jag måste vända tillbaks.

Rasism är oförlåtligt. Oförståeligt.
Det du inte kan förstå, finns fortfarande där. Varje dag vänder vi ryggen till historier, berättelser, öden, liv...

2006 kom den vidrigaste migrationspolitiken.
Låt inte den blå vinden få dig att tro att jorden är din. Den är inte ens vår.
Vänd inte ryggen till.

Ahmed A Amin (S)

Mer läsning

Annons