Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Moto Boy bejakar romantiken

Moto Boy släpper sin andra skiva nu och det handlar om storslaget romantiska, tårdrypande ballader.

Men Oskar Humlebo, som Moto Boy egentligen heter, pratar glatt om Gävles långkorvar och annat världsligt.

Han frågar speciellt om de där korvarna, visst finns de kvar? Sist han var i Gävle åt han två stycken på raken.
Gävle är annars gymnasietiden för Moto Boy, han gick de två sista åren på jazzgymnasiet här.
– Jag växte upp i Hudiksvall och gick ett år på estetiska programmet där men jag behövde nåt mer att bita i.


Så han hamnade i Gävle.
– Att flytta hemifrån som 16-åring är väl socialt sett inget att rekommendera, men musikaliskt var det ett genidrag. Det jag lärde mig i Gävle sitter fortfarande i ryggen. Så det var verkligen inga bortkastade år.

Han var i Gävle för första gången på tio år nu i somras, berättar han, och åt de där långkorvarna och gick runt och tittade, kunde till och med gå in i trappuppgången där han bodde.

Ångestblandat
– Det var ångestblandat, säger han men spekulerar sen genast i var han skulle kunna spela om han kom till stan igen.

Han har en idé om att åka runt och spela i teaterlokaler.
– Sveriges teatrar förtjänar att få vara med om det.
Han låter helt förtjust i tanken.

Skrattet, eller i alla fall ett leende, ligger hela tiden och lurar i rösten. Han har det bra, säger han, när vi pratar ligger han på en chesterfieldsoffa med en kopp te, och den svåra andra skivan är tryckt och klar och går inte längre att göra nåt mer åt.
– Nu är det out of my hands. Och jag orkar inte bry mig längre heller, för mig har den varit klar sen i december.

Men att göra ”Lost in the call”, som skivan heter, har inte varit helt enkelt.
– Det är Rufus Wainwright som sagt det, att den andra skivan är den svåraste och jag tror att han har rätt i det. Dels måste man överträffa den första skivan och dels måste man framförallt överträffa alla sina egna förväntningar.

Följa magkänslan
Moto Boy pratar om att våga göra precis som man själv känner, i magen, att man ska göra. Att inte tänka det här låter bra, det kommer folk att gilla.
– Jag har ett skivbolag som är helt fantastiskt. Det handlar aldrig om att jag ska göra mer hits, utan han säger bara ”gör det vackert” och ”det behövs inga refränger”.

Nästan allt på skivan har han gjort själv, han har fått hjälp med fiol och trummor bara. Och han trivs med att jobba ensam.
– När man träffar folk som man ska jobba med som man kanske inte känner så bra så kanske man gör saker för att de ska bli nöjda.
Det är den där magkänslan igen. Den som måste stämma.

Han tycker själv att ”Lost in the call” är mer suggestiv än den första skivan och mörkare.
– Den handlar om kärlek, kanske inte personlig kärlek så som det var mer på förra skivan, utan kärlek till allt som är vackert.

Maskinverkstad
Inspelningen är gjort i en gammal nedlagd maskinverkstad.
– Det var otroligt obekvämt, men ändå väldigt givande.

Så här flera månader senare, på chesterfieldsoffan med en kopp te, fantiserar Moto Boy om att sälja så vansinnigt många skivor att han kan bjuda in till pressträff i Thailand nästa gång och så handlar det om de där långkorvarna.
– Om jag kommer till Gävle så får vi hitta på nåt. Kanske en korvguidning?