Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen räddare i nöden

/
  • Saab 9-3X lär inte bli någon storsäljare men väl en livsuppehållande injektion i väntan på den slutliga räddningen för bilbyggarna i Trollhättan.
  • En vanlig fyrhjulsdriven Saab 9-3 Sportcombi som fått lite extra plastbitar runt om, större hjul och mera markfrigång. Flera konkurrenter har redan använt samma koncept.
  • På insidan är det bara någon liten plastlist som skiljer 9-3X från en vanlig 9-3. Känns lite sniket.
  • Startnyckeln mellan framstolarna - typiskt Saab.

Det här är ju ingalunda den bil som ska rädda Saab och den kommer heller inte att bli samma säljsuccé som XC70 blev för Volvo. Av den enkla anledningen att Saab är för sent ute och att 9-3X är gammal redan från start. Fördelen är å andra sidan att det är en väl beprövad bil. Dessutom roligare än Volvo att köra.

Annons

När Volvo introducerade sin fyrhjulsdrivna XC70 för snart ett decennium sedan, med förhöjd markfrigång och lite extra plast- och plåtbitar, så blev det en försäljningssuccé som inte gubbarna på Hisingen hade kunnat ana. Trots att fyrhjulsdrivningssystemet de första åren var uselt och byggkvaliteten rent miserabel.

När Saab några år senare försökte rida på Volvos framgångsvåg med hjälp av samma ingredienser inympade i en 9-3 Sportcombi blev det tummen ner från moderbolaget i Detroit. Först nu, när GM släpper greppet, kommer bilen ut på marknaden. Lagom till att modellserien sjunger på sista versen. Trösten för kunden är förstås en väl beprövad bil utan en massa barnsjukdomar.

 

Vi som haft möjlighet att följa Saabs utveckling under flera decennier vet att det fortfarande finns duktiga bilbyggare i Trollhättan, även om chassigeniet Magnus Roland och motorsnillet Per Gillbrandt lämnade skutan när kommandobryggan flyttades till Detroit.

Så visst är Saab 9-3X en bra bil även om den är baserad på redan nedlagda Opel Vectra. Och det är inte bara startnyckelns placering mellan framstolarna som ger den rätta känslan, så man förtränger lätt de eländiga halvsyskonen 9-2X och 9-7X.

På vägen upplevs den som en äkta Saab, om än lite mjukare i hullet på grund av längre fjädringsväg. Utanför vägen fungerar Haldex-fyrhjulsdrivningen utmärkt men något annat som ökar framkomligheten, exempelvis lågväxel, start-i-backe- eller down hill-funktion erbjuds inte.

 

På plats bakom ratten letar jag förtvivlat efter något som skiljer 9-3X från en vanlig Saab 9-3 Sportcombi, åtminstone någon liten extra finess, men hittar ingenting. Gissar att räknenissarna borta i Detroit varit framme med rödpennan. Å andra sidan kostar X-versionen bara några tusenlappar mer än en likvärdig 9-3 Sportcombi, som ju också går att få fyrhjulsdriven. Det är väl helt enkelt vad de extra plastbitarna runt om och det modifierade chassiet kostar.

Provbilen har en etanolmotor på 210 hästkrafter som inte bara kräver täta besök på verkstaden för service utan också täta besök på macken. Under 1,3 liter milen kommer jag aldrig (den officiella förbrukningssiffran på 0,83 gäller bara om bilen tankas med bensin). 9-3X går även att få med italiensk dieselmotor, men då driver bilen enbart med framhjulen.

Storleksmässigt bör Saab 9-3X jämföras med främst Skoda Octavia Scout - Volvo XC70 och Audi A4 Allroad är både större och dyrare. Och eftersom Scout har exakt samma Haldex-system plus en modernare motor, och är drygt 70 000 kronor billigare, så krävs det rejält blågula glasögon för att välja svensken. Fast i dessa tider är det kanske just sådana glasögon man bör ha?

 


rolf.gildenlow@ttspektra.se

Mer läsning

Annons