Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Albumrecension: Edda Magnason

/

Annons

Hon må ha varit lysande som Monica Zetterlund. Edda Magnason är ändå bättre som sig själv. Sommarens spelningar visade tydligt att hon inte hade för avsikt att fastna i rollen som Monica Z-tolkare. Magnasons musik bär större andligt släktskap med Kate Bush och Björk men är alldeles för egensinnig för att gå i någon annans fotspår. Den är infallsrik och kastar sig – både i melodi och i influens – oförskräckt ut i det okända. Det är smått genialisk popmusik med tydliga spår av både jazz och modern konstmusik. På något sätt lyckan hos, i samarbete med producenten Johan Lindström från Tonbruket, med den svåra kombinationen att vara såväl underhållande som utmanande och experimentell.

Annons