Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Muslort och Salubrin

Lukten som slog emot när jag klev in i Öjvinds uthus puttade mig 50 år tillbaka i tiden, till barndomssomrarna i Gilleråsen i Hedesunda.

Annons

En blandning av muslort, spisaska, Salubrin och intorkad fukt i gardiner, sängkläder och gamla stoppade möbler.
Lukten gjorde att jag inledde varje sommarlov med att gå ut till min gråtstubbe i skogen för att i förväg gråta ur mig sommarens alla avsked.
Jag var tolv tolv år och vi fyra ungar sov i övervåningens enda rum.
Så kom sommaren då jag slutade vara barn, och gjorde mig ett eget rum i det trånga utrymmet mellan ytterväggen och väggen till rummet jag i all hast en sen kväll lämnade, och snedtaket vars springor släppte in både ljus och regn.
Utrymmet hade en dörr jag högtidligt stängde när än jag vistades där. Att golvet var täckt av spån gjorde ingenting; det gömde jag under trasmattor och en spiralsäng jag hittade på kallvinden.
Men det var också nåt Öjvind sa om att få ett eget rum som berörde mig.
Som barn delade han rum med en av sina systrar, och jag kände igen det han sa om glädjen över livsrummet han fick när de senare slapp dela rum.
Trots att mitt nyfunna livsrum invaderades av iii-ande mygg varje natt var doften av skog som sipprade in mellan timmerstockarna, och alla tankar jag kunde tänka färdigt, så oändligt mycket större.

Tetha Åhs

Mer läsning

Annons