Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mutor, roddbåt, EU och Obama

Ett stort paket ställdes upp vid dörren till mitt blygsamma arbetsrum, det vägde lätt men jag skymtade en tung avsändare; Svenskt näringsliv. Har vi några affärer ihop? Inte vad jag kan erinra mig. Jag klippte upp tejpen och där låg en ryggsäck och en termos i lättmetall, utmärkta presenter som dessutom ryms inom mutlagstiftningen.

Annons

Det var ett tack för något jag deltagit i men glömt bort. Termosen kommer till användning, ryggsäcken, försedd med en bred logotyp, förblir stående på rummet.

Jag minns andra gåvor, för mer eller mindre storartat deltagande i olika evenemang: För några veckor sedan en timme i Pingstkyrkan; en bok av Göran Skytte. Några timmar hos facket eller PRO; blommor. En kväll hos en manlig intresseklubb; en flaska. Ett uppdrag på Högskolan (nu avslutat): 750 kronor, minus skatt.

Jag når inte ens fotknölarna på kollegor som säljer sig på marknaden. Trond Sefastsson, en gång på TV4 och nu åtalad för någon jag inte kan reda ut, mutor kanske, försvarar sig med att andra på TV4 gärna säljer sig till den som betalar.

Namn och siffror, några drar in miljoner på en marknad som gärna glänser tillsammans med tv:s pudrade ansikten. Redaktörernas värde vägs mot kändisfaktorer och generösa belöningar faller ut om tiden räcker till och arbetsgivaren säger ja. På TV4 verkar inga betänkligheter sätta upp några hinder. Den journalistiska integriteten skrivs om till big business. Men vem bryr sig.

Inte ens när trovärdigheten når noll, som för Lennart Ekdal och Malou von Sivers, som nästan sovande haltar sig igenom sina platta samtal, reagerar cheferna.

Det är för mycket tjänis och kompisskap med eliterna, idrotten, affärsvärlden, hos allt för många redaktörer på TV4 för min smak. Några knäpper jag konsekvent bort.

Men undantag för Lasse Bengtsson på lördagarna.

 

 

Jag citerar: ”Storhetsvannsinne...illojalitet och bristande respekt...önskan att köra över....skjuter i ....sank....riskerar att kapsejsa”.

Det är Kristdemokraten som beskriver samarbetet i regeringen; det är inget vidare. Särskilt folkpartiet är illa omtyckt, för lite respekt bland liberaler för ”äktenskapets ursprung”. Snart går samarbetet på grund, eller under.

Nu gäller det därför, skriver tidningen, att tänka på ”roddarlaget”. Visst. En rent biblisk liknelse, direkt från pastor Jansson. Det gäller att sitta stilla i båten och ro åt samma håll. Folkpartiet mot strömmen.

Det är kärleken som spökar, som så ofta för kristdemokraterna. I princip inga principiella invändningar mot homosexuella, men i kyrkan hör de inte hemma. Äktenskapet är för riktig kärlek, inte samkönad.

Kan man önska de kristnas parti ut ur riksdagen? Då gör jag det.

Det är dags att plocka fram mitt gamla motstånd mot EU; var har jag alla papper? Jag har fått nog. Bryssel tränger in överallt, in i minsta detalj. Klåfingrighet, överstatlighet, odemokratiskt, elitism.

Jag röstade nej, men har, som god demokrat, accepterat folkets avgörande. Men snart kan Bryssel avgöra det här: En eller två tidningar i Gävle? Kalmar? Karlstad? Falun? Umeå?

Presstödet är inte förenligt med EG-rätten, heter det nu. Snart lägger därför Svenska Dagbladet ner, liksom Skånska Dagbladet. Bonniers, som står på samma sida som regeringen, är snart ensamma i Stockholm och Malmö. Monopol är fint, när det gynnar egenintresset. Samma sak med fri konkurrens. Det är det gamla vanliga liberala hyckleriet.

I Gävle vet jag hur det går. Jag får återkomma om ett tag.

Jag läser igenom Obamas tal, än en gång. Tårarna, entusiasmen, glädjen, hoppet; jag minns allt det där från den tidiga morgonen. Det gick inte att hålla mot. Ett amerikanskt tal, omöjligt i något annat land.

Jag tänker mig Fredrik Reinfeldt eller Göran Persson, de skulle förts bort från scenen och ut ur lokalen. Mona Sahlin? En oändlighet däremellan. Carl Bildt? Hans tal om världens bästa regering och den enda vägens politik var särskilda, på sitt sätt.

Olof Palme då? Han var bättre, åtminstone på svenska.

En helg i lugn och ro. Ingen ångest inför Gif:s match, ingen smygande panik på väg mot läkerolen. På Strömvallen (snart ersatt med en modern, Uefa-godkänd arena) gör Elfsborg inte mer än ett mål.

Nästa år, med några nya i försvar, mittfält och anfall, lyfter sig Gif över topp-10.

Landshövdingen slår vakt om Nygatan. Det borde politikerna ha gjort. Och brandkåren i Österfärnebo släcks inte ner. Två små goda nyheter i går.

Jag summerar veckan: Inte ett enda gnällig mening från min penna. Jag håller Jante på avstånd. Jag är positiv!

Inte ens ett sanningens ord om de lokala sverigedemokraternas korkade kultursyn (tjo-och-tjim och gammeldans, men inga konstiga konstverk). Livet får inte vara för komplicerat för våra främlingspartister.

Nu går vi vidare mot ljusare tider. Det blir bara bättre!

En röst från en fjärran strand: Vi badar, läser och promenerar. Solen skiner, vattnet är varmt, vinet tempererat. Halloj! Jag blickar ut över min verklighet; mörker, isskrapa, värmeljus. Jag motsätter mig det här.

Mer läsning

Annons